Annons:
Etikettartikel
Läst 2128 ggr
Draken
8/7/18, 12:21 PM

Skolans ansvar gentemot förälders ansvar

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Jag har kollat igenom många gamla trådar och ser att många har problem med skolorna och vad de har för ansvar gentemot elever med diagnoser inom autismspektrat. Och vilket ansvar som ligger på föräldrarna. Här nedan beskriver jag lite av min situation gentemot skolan..... någon som känner igen sig ?

Många vet inte vad skolan egentligen har för ansvar gentemot elever med diagnoser inom autismspektrat.

Barn i Sverige har, som bekant, skolplikt redan från förskolan. Men vad gör man som förälder, om barnet vägrar gå till skolan, är ångestfylld och inte kan interagera med skolkamrater eller personal på skolan ?

I skrivande stund sitter jag i den situationen, min yngsta dotter är under utredning för autism/ aspberger. Hon är ångestfylld, och vill inte gå till skolan. Hon fixar inte att det blir ändringar i personalstyrkan eller att lärare byts ut. Hon klarar inte av att vistas i skolans lokaler själv, utan hon måste ha med sig en person som kan trygga henne i skolsituationen och som hon vet finns där för henne.

Nå, till saken.

Det råder skolplikt i Sverige, och barn/ungdomar från 6-15 år skall vara i skolan dagligen. Skolorna är väldigt duktiga på att påtala att det är skolplikt, och att det är föräldrarnas ansvar att se till att barnet/ungdomen kommer till skolan i tid på morgonen.

Och, ja visst, det håller jag absolut med om. Det är min skyldighet som förälder att se till att mina barn kommer till skolan i tid och har med sig sina läxor, gympakläder frukt etc.

Lika mycket som det är min skyldighet att få iväg barnet på morgonen, så är det skolans skyldighet att se till att barnet/ungdomen får den utbildning som de har rätt till.

Detta är det tyvärr många skolor som försöker skylla från sig på alla andra, och framförallt föräldrarna. Skolan gör aldrig något fel, de gör vad de kan för att barnen skall få sin utbildning, sen att föräldern inte får iväg barnet till skolan, det är inte skolans problem, det ligger helt och hållet på föräldrarna.

Ja, i vissa lägen kan det vara så, men när det kommer till barn och ungdomar med Autismspektrum störning, så fungerar det inte på samma sätt. De har ett annat tänk och en annan syn på livet än vad du och jag har. Vilket många skolor inte har kompetens att ta itu med.

I ett sådant läge är det skolans skyldighet att se till att barnet får undervisning. Skolan ska, enligt lag, se till att det finns resurser och möjligheter att anpassa skolgången efter den enskilda individen.

Det går inte att plocka fram en mall, och köra stenhårt enligt den. Det fungerar inte på våra barn och ungdomar, alla är olika och har olika behov.

Vad jag har fått höra flera gånger av skolan där min yngsta dotter går :

*1  Det är jag, som förälder, som är inkompetent och samarbetsovillig".
*2 De metoder som skolan har framarbetat fungerar alldeles utmärkt på andra barn med autismstörning".
*3  Vi har en väl fungerande plan för att se till att frånvaron minskas, det är föräldrarna som håller barnet hemma av okunnighet"

Punkt 1 : Jag blir beskyllt för att vara inkompetent i mitt föräldraansvar och vägra samarbeta med skolan. Skolan anser att det bara är att ta med flickan till skolan, hon är bara 10 år och det är jag som bestämmer.
Ja, visst är det jag som bestämmer, men när flickan är fullständigt blockerad på morgonen när hon ska till skolan, och helt omöjlig att få kontakt med. Då anser skolan att jag skall lyfta ut henne i bilen och köra dit henne. Men skolan är absolut inte beredd att ta itu med en eventuell polisanmälan eller socanmälan, vilket jag i så fall kommer få på mig. Försöker jag tvinga henne i det läget och helt resolutt lyfta ut henne till bilen, då skriker hon rakt ut, hon sparkar och slåss. Och DET ser ju jättebra ut inför grannarna. Sen när jag frågar om skolan är beredd att ta itu med henne när hon väl kommer till skolan, då får jag inget svar. Utan de bara säger att det fortfarande är mitt ansvar ….Nej, det är det inte. Så fort flickan är på skolan, så är det DERAS ansvar. Det får jag inget svar på alls.

Punkt 2 : Vissa metoder fungerar helt klart jättebra på vissa barn, men det skolan här inte inser är att dessa barn och ungdomar har inte samma behov eller beteende, även fast de har samma diagnoser. Jag har försökt förklara för skolan att det som fungerar på sonen som har Autism/asberger fungerar inte alls på Dottern. Vissa saker, som struktur och planering som vi använder oss av hemma fungerar även för dottern. Men sonen klarar av att vara i skolan med enkla anpassningar, såsom lugn och ro, tydliga instruktioner och att han har möjlighet att dra sig undan om det blir för stimmigt runt honom. Dottern behöver en trygghet, en person som kan vara med henne och finnas i hennes närhet under skoldagen, hon fungerar inte om hon inte har den tryggheten. Detta vägrar skolan förstå eller ta in, de är helt insnöade på att det fungerar ju för andra barn, så varför inte på henne …som dessutom inte har någon "riktigt" diagnos enligt skolan.

Punkt 3 : Ja de har en plan, en plan som fungerar alldeles utmärkt …på mina två andra barn som går i samma skola, de har inte de svårigheter som lillan har. De har heller ingen hög frånvaro.
Ja, jag håller min dotter hemma när hon är låst/blockerad, eller när hon är helt galet aggressiv. Men det är inte av okunnighet, det är för att det inte går att få kontakt med henne när hon  får dessa utbrott eller låsningar, hon blir fullständigt okontaktbar.
Sen det faktum att jag vägrar, både för min och dotterns skull, bära en vilt skrikande flicka som slåss med näbbar och klor, tvärs genom trapphuset, över parkeringen till bilen och sedan över hela skolgården och in i klassrummet. Vad skall det tjäna till, annat än påföljande soc eller polisanmälan och ännu mer ångest för henne att träffa klasskamrater och lärare som har bevittnat detta.
Skolan brukar då bara säga att, ja men så där brukar hon inte  bete sig när hon är i skolan, så nu hittar du väl ändå på saker för att skydda dig själv ?

Detta är bara ett litet urval av vad jag har fått höra de senaste 2 åren, och som jag har försökt förklara för skolan

När det, som i mitt fall, handlar om att barnet är borta långa perioder från skolan, så är skolan skyldig att se till att barnet får hjälp och stöd med anpassningar i skolan, så barnet kan introduceras i skolan på nytt.

Det är skolans skyldighet att tillhandahålla anpassat undervisning och skolgång, så barnet känner sig tryggt i skolan, och inte behöver interagera med alla andra elever och lärare om barnet inte fixar det.

Skolan är skyldig att ge barnet stödundervisning, och i värsta fall se till att barnet får undervisning av en och samma person. En person som barnet känner sig trygg med och litar på. En person som kan vägleda barnet genom skoldagen, och finnas till hands, om det skulle uppstå konflikter av något slag. Personen skall kunna släppa iväg barnet med andra elever OM barnet önskar det, men fortfarande hålla sig i närheten och finnas till hands om det skulle behövas.

Har ni själv erfarenhet av liknande situationer, för egen del eller förr nära och käras del. Dela gärna med er i tråden, det är alltid bra att kunna få information och råd av andra i samma situation. Och veta att man inte är helt ensam om detta, att det finns fler som har samma eller liknande problem.

När det pågår så känner man sig som den sämsta föräldern i historien (iallafall jag gör det). Man vill bara skita i allt, ta ledigt från jobbet och bara vara med barnet eller vem det nu är. Minsta lilla tecken på glädje eller lugn hos barnet/ungdomen är värt mer än allt guld i världen.

Ni skall dock veta att det är inte erat fel, det är inte ni som gör fel. Ni har ett barn med särskillda behov, ett barn som faktiskt behöver  annan anpassning än ett "normalt" barn. Ge inte upp, kämpa på …ni har rätt att få hjälp och skolan är skyldig att ge den hjälpen som krävs för att barnet skall fungera i skolan och vara glad.

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

  • Redigerat 5/10/22, 12:05 PM av Draken
  • Redigerat 5/5/22, 4:28 PM av Undertaker
  • Redigerat 6/18/22, 8:58 AM av Pilspets
Annons:
Niklas
8/10/18, 11:42 AM
#1

Som jag har förstått skolplikt betyder det inte att skolan måste äga rum på ett visst ställe, utan att det lika gärna kan vara där eleven klarar av att befinna sig. Stämmer inte det?


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Draken
8/11/18, 9:29 AM
#2

#1 Jo det stämmer. Både soc och bup har yrkat för hemundervisning i en övergångsfas, men det vägrar skolan. Det är också en av anledningarna att anmälan lämnades till skolinspektionen

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Draken
8/14/18, 11:23 AM
#3

Jag har börjat forska djupare och kolla mer artiklar och annat material som har publicerats när det gäller skolor och barn/ungdomar med Autism.

Denna artikel är läsvärt:

http://skolvarlden.se/artiklar/fler-varannan-elev-med-autism-stannar-hemma-fran-skolan

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Draken
11/4/20, 2:12 AM
#4

Denna artikel blev, tyvärr, bortglömd i villervallan av mitt liv . Jag har kollat runt och forskat lite.

Vi har haft ytterligare en kraftig dispyt med skolan för ca. ett år sedan, vi drev anmälan hela vägen till hovrätten och vi vann. Nu är skolan "väldresserad" 😈

Det har tagit några år, men nu är dottern i skolan, och hon har en väl anpassad skolgång. Hon har även fått en egen hund, som är under utbildning att bli terapihund för henne.

https://autism.ifokus.se/discussion/1476832/dottern-och-terapihunden

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Upp till toppen
Annons: