Annons:
Etikettaspergers-syndrom
Läst 3910 ggr
[bluepearl]
2015-10-26 07:31

Kvinna med asperger?

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Är det rätt forum, säg till annars :) Jag håller på med utredning om bipolär och ADD. Men så sa läkaren att det kan vara Asperger. Jag googlade på det i tre dagar, maniskt och läste allt jag hittade. Och nästintill ALLT stämde.. Väldigt förvånad och lite chockad men också lättad satte jag mig ner och bara tog in det. Finns det fler kvinnor här som jag? 44 år och uppskattar ensamheten mer än något annat. Gärna tystnad också.

Annons:
[Garntroll]
2015-10-26 16:04
#1

Jag var 39 år när jag fick diagnosen. Är 44 år nu. Det går i vågor om jag vill ha tystnad eller lyssna på musik. Men jag vill kunna välja vilka ljud jag har omkring mig. Ljud från störande grannar får mig panikstressad och jag får mental utmattning av det. Känner mig dock ensam och lider något sjukt av det. Jag har Aspergers syndrom.

[Ruffsetuss]
2015-10-26 23:08
#2

56 - årig kvinna med ADHD/Asperger , jag fick diagnosen för 6-7 år sedan . Är ljudkänslig i perioder , behöver mycket ensamtid utan en massa intryck , har även en utmattningsdepression .

Lollipoppi
2015-10-28 13:34
#3

Hej, jag är 31år och har adhd och tror mig ha typ autism/asberger. Blir smått galen på för mycket folk, ljud och liknande. Har svårt när andra bestämmer och svårt att interagera och vill  helst vara helt ensam.  

Ruffsetuss, har samma här adhd/utmattningdep. Fick du asberger diagnos i samma veva som adhd?

Garntroll,  det stämmer på mig med, grannar osv. har dock blivit bättre av det efter terapi. Men känner mig dock inte ensam ofta tvärtom.

Bluepearl, känner du igen dig mest i asp eller add eller bipolär? Min sambo är bipolär.

[Ruffsetuss]
2015-10-28 14:34
#4

Jag fick min ADHD diagnos först , började medicinera sedan fick jag min Asperger diagnos någon månad senare

[bluepearl]
2015-10-29 22:04
#5

Tack för alla svar, det betyder mycket. Samma här, det går i vågor med tystnad, ibland har jag musik på. Sen en tyst period igen. Blir galen av ljud från grannar, gråtfärdig och kan inte sova om det är på kvällar/nätter och dagtid blir jag irriterad. Har en lång lista på vad som stör mig.. Jag vet inte, sen jag började läsa om Asperger så är det mest det. Men så har jag depressioner, eller jag har väl typ alltid varit deprimerad på något sätt. För att jag inte passar in och för att jag inte tror att någon tycker om mig. Har kämpat i åratal för att bli omtyckt och accepterad, men orkar inte längre. Paradoxen är att jag är.omtyckt och uppskattad, men oftast för att jag vet vad folk vill höra, jag vet vad de vill ha och ger dem det. Eller har gjort. Jag har börjat med att bara vara jag och helt plötsligt har jag nästan inga vänner kvar. Men dom får gärna försvinna, de säg musten ur mig.. Jag trivs ensam, med min hund. Jag tycker inte om fester, dricka eller vara bland folk. Men när jag vill vara social så vill jag kunna vara det och då har jag några få som accepterar mig som jag är. Vansinnigt kreativ i perioder. Om jag ser en film, så räcker det inte med det. Jag måste se alla filmer som gjorts av den. Googla och läsa om skådespelarna. Och deras livsöden. Är det en verklighetsbaserad film, ja då ska jag såklart googla om de riktiga personerna osv… Så håller det på. Sen har jag antidagar. Anti allt. Känner inget. Död. Totalt sjukligt livrädd att min hund ska dö eller försvinna. Eller min son. Eller min pappa. Får ångest och gråter över det. Hela jag är bara så förbannat jobbig.

[bluepearl]
2015-10-29 22:05
#6

Och jag är inte värd att vare sig älskas eller värd att leva. Hemsk känsla..

Annons:
[Garntroll]
2015-10-29 22:10
#7

#6 Samma här. Ingen vill vara min vän och partnerrelation kan jag nog glömma.

[bluepearl]
2015-10-29 22:41
#8

Ja du, jag har haft en bra relation. 1995-1997. Sen misslyckade korta relationer, fåtal. Så nej, det är svårt även här..

[bluepearl]
2015-10-29 22:43
#9

Trivs ensam, men vill inte leva ensam.

Tedamen
2015-11-05 08:31
#10

#7 Bara för att du har asperger? Jag har asperger, och har varit tillsammans med samma man i tio år. Bara för man har asperger betyder inte det att ingen tycker om en.

[tk1971]
2015-12-15 16:30
#11

Jag fick en Asperger-diagnos väldigt sent, jag var nog närmare 40. Jag har dock alltid haft svårt att tro på att den är riktig, det är så mycket som inte stämmer på mig. En läkare sa att det beror på att hittills är det mest pojkar/män som uppmärksammats när det gäller Asperger, och att syndromet är visar sig på väldigt annorlunda sätt när det gäller flickor/kvinnor.

Jag har t.ex. alltid tyckt att det är väldigt lätt att se att folk har Aspergers. Ni vet, tics, märkliga sätt att uttrycka sig, konstiga rörelser etc. Jag har aldrig haft nåt sånt. Men det där gäller visst mest killarna, enligt läkaren.

[Garntroll]
2015-12-15 23:14
#12

#10 Ja i mitt fall är det min asperger är hindret. Det gäller alltså mig och min asperger. Andra har kanske inte exakt samma problem som jag.

Garnnystanet
2015-12-24 01:00
#13

Jag säger bara en sak: kommunikation.

____

Medarbetare på Autism.

Annons:
[LeShutDown]
2016-01-02 23:02
#14

Jag är inte samma ålder som du då jag är endast 15. Fick min diagnos när jag var 14, och känner precis som du att ensamhet är underbart haha. Hursomhelst utesluter inte det ena det andra, det är ju väldigt vanligt att personer med Asperger också har ADD eller ADHD osv.

[bluepearl]
2016-01-03 13:56
#15

#14 Ha ha ja men då förstår du vad jag menar ;) Ja de säger det, att man ofta har en eller flera diagnoser. Jag väntar spänt på vad utredningen säger nu i år..

[bluepearl]
2016-01-03 14:01
#16

#11 Ett tips är att läsa vad Tania Marshall har skrivit efter x antal intervjuade kvinnor/tjejer med Asperger, så förstår man att det är väldigt olika från person till person. 

https://taniaannmarshall.wordpress.com/2013/03/26/moving-towards-a-female-profile-the-unique-characteristics-abilities-and-talents-of-asperwomen-adult-women-with-asperger-syndrome/

Jag beställde sedan hennes bok:

http://www.amazon.com/AspienWoman-Unique-Characteristics-Females-Spectrum/dp/0992360943/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1451826025&sr=1-1&keywords=tania+marshall 

Hoppas att detta ger något :)

Mb_Jonsson
2016-08-23 19:27
#17

Jag  har asperger och ADD, ensamheten gillar jag bäst faktiskt, men ibland kan det vara roligt att umgås med ett fåtal folk med tanke på bil intresset jag har.
Jag är lite mer för att ha nått ljud runt omkring mig som till exempel ett bra tv program eller nån musik jag gillar,  speciellt när jag ska sova,städa eller nått.
Jag kan inte göra nått av detta om de inte är nått ljud i bakgrunden,   jag har alltid fått somna med ett tv program igång sen jag var liten så det har blivit som ett litet "beroende" för mig. 

Diagnosen fick jag rätt sent, tror jag var 22 år gammal,  nu är jag 29år.

www.bilslakt.se

[tk1971]
2016-08-23 20:54
#18

Jag har också alltid trivts bra ensam, det är väl ett (av få) symtom som jag tycker passar på mig. Men får ni också dåligt samvete pga det? Det får jag - bigtime. Ofta känns det som att det enda som räknas här i världen är hur social du är. Man "måste" vara social till vilket pris som helst.

Mb_Jonsson
2016-08-24 00:56
#19

Tyvärr verkar det så nu förtiden.
Är man inte social hela tiden (speciellt helger), ja då är man konstig och folk kollar snett på en.

Man får inte vara folkskygg (som jag starkt är, litar bara på ett fåtal personer), jag kan fara på affären om det är just efter dom öppnar för då är det typ inget folk där. 
Men allt man gör och säger är bara fel enligt alla andra och dom drar denna klassiska fras "Men det är ju bara att gå in på affären om det är folk där, det är bara att göra si och så" och man blir ju ledsen å besviken att så få kan förstå en.
Dom anar inte hur tufft/svårt de verkligen är för en.

www.bilslakt.se

Agafia
2016-08-27 09:06
#20

Jag är så pass gammal att jag inte bryr mig i vad andra tycker om mitt sociala liv. Behovet att ha egentid är stort hos mig och numera kompromissar jag inte för att det ev. stör någon . Periodvis kan jag vara mer social , men trivs bäst själv med min hund 😉

Annons:
Mb_Jonsson
2016-08-27 11:06
#21

Agafia:  Det som är skönt med ensamtid är att allt är i lugn å ro  :)
Ingen stress och tystnaden, man kan bara slappna av :) 

Men ibland är det kul att träffa folk en stund men de händer kanske 1 gång i veckan haha, annars vill man vara själv.
Jag får till och med jobba själv i min egna hörna på jobbet :P

www.bilslakt.se

Agafia
2016-08-27 12:46
#22

Mina närmaste , familj o några goda vänner vet hur jag fungerar . Jag brukar vila ute i naturen efter det kan jag vara social igen 😉 Det kan vara trevligt att träffas osv. Men det tar mycket energi , så jag väljer noga när , var och hur . Med åren har jag lärt mig vad som är max för mig , utan att bli helt slut i knoppen 😎

Mb_Jonsson
2016-08-27 20:16
#23

Ja man ska inte göra mer än vad man känner att man orkar :) 
Jag som har ett stort bil intresse ,brukar sitta kvar i min bil när jag ska träffa folk, eller så vill jag vara väldigt nära min bil om ja nu måste gå ut.
Då kan jag vara ute i ca 5 minuter å sen vill jag sätta mig i min bil igen å tom bläddra runt på internet tills min pojkvän har pratat klart me alla å vi ska fara 🙂
dock låser jag alltid dörrarna efter mig så han måste knacka för att ta sig in 😉

Men de är så jag skapar min trygghet, blir det för mycket för mig så far jag bara iväg en sväng eller om jag känner mig osäker så far jag och jag är tacksam att min pojkvän vet om detta om mig så han alltid vet att jag kommer tillbaka efter några minuter bara. 🙂

www.bilslakt.se

Upp till toppen
Annons: