Aspergers Syndrom

Asperger och parrelation

2015-11-24 20:34 #0 av: [Garntroll]

Hur fungerar ni i en parrelation? Själv funkar jag inte alls. min asperger sätter käppar i hjulet.  Mina behov av struktur går oftast stick i stäv med den andres behov av att inte ha någon struktur.  Så hur fungerar det för er?

Sajtvärd för Pelargoner och Motionspepp

Anmäl
2015-11-26 20:47 #1 av: [Garntroll]

Är det ingen som har något att säga i ämnet?

Sajtvärd för Pelargoner och Motionspepp

Anmäl
2015-11-27 06:52 #2 av: Aleya

Du kanske inte får svar just för att det är lite svårare att fixa en relation om asperger är med.
Men alla är olika. Har sett dom med as som byter partner konstant (för att det just skitit sig i relationerna) eller dom som harvar på med ett förhållande.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-11-27 09:50 #3 av: [Garntroll]

Jag funderar på om man måste acceptera en " dålig" relation om man vill ha en parrelation alls. Med min asperger ( snackar om mig som individ nu) så får jag nog inte vara så kräsen.  Man får sk meltdowns som gör att får vansinniga saker för sig. Nej jag är skitzo om någon tror det.

Sajtvärd för Pelargoner och Motionspepp

Anmäl
2015-11-27 11:03 #4 av: Aleya

Ingen behöver väl nöja sig med något som är dåligt. Man har ju fri vilja.
Men har man inte as själv kanske det är svårt att leva med en som har kanske otroligt svår as

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-11-27 14:36 #5 av: Garnnystanet

Det är så olika från fall till fall.
Man måste ge varandra utrymme och respektera varandra.
Alla är inte som du och om man inte finner sig i det kanske man hellre bör ha en relation med bara sig själv.

____

Medarbetare på Autism.

Anmäl
2015-11-27 21:48 #6 av: [Garntroll]

Jag är nog mer rädd för ensamheten än för en dålig relation.

Sajtvärd för Pelargoner och Motionspepp

Anmäl
2015-11-30 14:17 #7 av: Calcifer

Det som sabbat mina relationer har inte varit min AS utan min depression, ångest, och en vilsenhet kring hur jag ska ens kunna leva ett balanserat liv på egen hand. Jag har ingen ork till en relation i dagsläget men det är inte direkt kopplat till min AS. 

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2015-12-03 16:12 #8 av: komigentammie

Jag vet inte om jag egentligen får/ska/borde svara.

Jag har haft förhållande från & till sen tre år tillbaka med min partner som har asperger (socialfobi, ångest/depression samt ADHD). "Från & till" säger väl ganska snabbt att det inte alltid är enkelt för någon av oss men han har inget behov av rutiner medan jag behöver det mycket mer däremot spenderar han väldigt mycket tid vid datorn som gör att han glömmer bort tiden så ev. planer, tider osv som är bestämda mellan oss inte blir av (upprör mig, inte honom) sen föredrar han att äta samma sak dag in  & dag ut (helst av allt pizza eller färdigrätter) vilket jag inte själv vill ha varje dag (men han brukar anpassa sig om jag lagar maten alt. om han får vara med & bestämma rätt).

Jag känner inte till någon relation som inte är svår, jobbig, komplicerad ibland åtminstone oavsett personerna för även fast man är i förhållande med någon så är man ju inte en & samma person så klart man har olika intresse, prioriteringar osv. även fast en del är gemensamma intressen, prioriteringar osv. 

Anmäl
2015-12-15 16:23 #9 av: [tk1971]

Jag har en Aspergerdiagnos (dock tvivlar jag ofta på att den är riktig) och är sedan 12 år sambo med en man som visserligen inte har Aspergers, men däremot har han varit relativt djupt deprimerad tidigare. Depressionen har hållits i schack i många år med hjälp av medicin.

Jag brukar säga att vi är ett bra team. Det är nog där nyckeln till en längre relation ligger, tror jag. Vi har liknande värderingar vilket är väldigt viktigt för mig. Vi hade båda två bestämt för länge sen att vi inte ville ha några barn, så det blev aldrig något gruff om det. Vi gillar struktur i vardagen bägge två, jag kanske ännu mer än han. Jag är nog rätt rigid i mitt sätt att tänka vilket gör att jag inte gillar när oförutsedda saker dyker upp och saker och ting inte blir som planerat. Jag har alltid varit väldigt grubblande av mig och oroar mig i förväg för en massa saker, sambon brukar säga att jag inte ska oroa mig för saker jag ändå inte kan påverka, men det är ju lätt att säga...

I det stora hela tycker jag nog att vi ändå är ganska lika. Vi är rätt introverta båda två, och trivs med varandras sällskap. Jag tror vi båda två bestämde ganska snart att "nu är det vi" och att småsaker inte ändrar på den saken. Vi tycker bägge att folk i allmänhet ger upp för fort och lätt. Man måste ju acceptera att det dyker upp svårigheter ibland, gör man inte det kommer man aldrig att klara ett längre förhållande.

Anmäl
2015-12-15 23:16 #10 av: [Garntroll]

I mitt fall står min asperger i vägen. Så jag kan glömma partnerrelation.

Sajtvärd för Pelargoner och Motionspepp

Anmäl
2015-12-16 08:45 #11 av: [tk1971]

#10: Ok. Om du har bestämt dig för det så.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.