En del människor är idioter som fått för sig att man är korkad för att man har autism vilket är långt ifrån sanningen. Oinformerade, outbildade, och inga man ska lägga något värde i.

Man kan ju nämna att man har autism men beteendet på den personen behöver inte ändras oavsett

Min poäng är att en del människor inte har den förståelsen och då kan man antingen förklara för dem hur det lägger till eller strunta i dem. Jag själv brukar ganska rakt ut bara säga "prata med mig som folk jag är inte dum i huvudet".

Men tyvärr så lägger jag värde i det, dessutom så är det en till men jag har inte gjort denna personen nånting, hon/han behandlar mig iallafall som en invalid fastän jag inte ens sagt att jag har Autism.

Det är den andra personen som har fel, som agerar fel, som beter sig illa. Om de behandlar dig annorlunda trots att du inte ens sagt att du har autism, vad grundar du då det på när du säger att du blir behandlad annorlunda pga autism?

Jag har flera diagnoser som jag sällan nämner för någon just på grund att det finns så mycket okunskap och fördomar om de flesta diagnoser. visst kan man nämna diagnoser om man vill, men bäst är ju att vänta tills man faktiskt har lärt känna människor så att de har hunnit få en bild av vem man är som person och inte  som diagnos som vissa kan göra annars tyvärr.

Jag har nog själv gjort det misstaget att jag har tänkt för mycket på några personers diagnoser när jag har fått reda på dem innan jag har lärt känna dem bättre, hade velat veta deras diagnoser senare faktiskt.

Jag trodde att det skulle bli bättre när jag nämnde att jag har den diagnosen men det blev totalt helt värdelös, känns så otroligt fel och säga Autism, :-(

Säg inte autism, säg att du har svårt för sociala situationer, eller vad du upplever att du har svårt för. Folk kan relatera till sådant, men oftast när dem hör ordet autism, eller adhd, eller borderline, eller ja. Då ser dem bara vad de fått lära sig genom filmer och media, idioter som man skall bryta kontakten med.

Så börja förklara vad du har svårt för, valla in dem i det. Sen nån dag när du känner dig redo, kan du säga att just detta svåra har ett samlingsbegrepp och det är autism. Då kommer de förstå vad autism är och inte döma dig för vad dem tror autism är.

Folk generellt har svårt att släppa sin bild av vad autism är. Som tidigare sagts gör man nog klokt i att inte berätta om man inte vill riskera att bli ifrågasatt. Har även vänner som jag känt länge som inte kan köpa att jag har vissa issues när jag berättat det för någon. Har väl spelat och gjort det för bra.

Jag berättar mina diagnoser direkt, jag är så jävla galen så folk märker fort att det är något "fel" på mig ändå 😎
Bryr mig inte om vad folk tycker, det är deras förlust. Jag jagar inte efter människor och gör mig inte till, om jag är ensam i slutändan (vilket aldrig händer) så kommer jag klara mig perfekt ändå.

Många tror att man är lite bakom flötet när man har autism, de börjar prata långsammare med en. Jag brukar bara garva, för det är så löjligt och okunnigt.
Likaså ryggar måånga när jag berättar att jag är bipolär och har PTSD, som att de blir rädda. Garvar åt det också. 
Nu är det inte så lätt att skratta åt saker som man finner förnedrande, kränkande eller jobbigt, och jag förstår det. Men det var just det som hjälpte mig att sluta ta illa upp, skratta istället.