Annons:
Etikettövrigt
Läst 1820 ggr
Draken
2017-05-10 12:39

Djur kan göra underverk för barn med autism

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Jag måste bara få dela med mig av en erfarenhet som jag har fått på senaste tiden.

Jag har en dotter på 9 år, hon är precis klar med utredning på BUP och är nu slussat vidare till Habiliteringen. Hon är väldigt svårdiagnostiserad, eftersom hon inte fyller alla kriterier på Autismspekrat, men är väldigt  tydlig  på vissa  bitar. Habiliteringen skall nu göra en kompletterande bedömning av flickan.
Hon har någon form av Austism, men de är inte riktigt säker på var de skall placera henne inom Autismspektrat.

Men för att komma till saken. Hon har låsningar/blockeringar, där hon kryper ihop och blir fullständigt okontaktbar. Hon får kraftiga aggressionsutbrott i mellan varven, och då slåss hon med allt och alla och bara skriker.

Vid sånna tilfällen är det mycket svårt att nå fram till henne, och en gång, i desperation, (när hon hade legat och sparkat och skrikit i över en timme) hämtade äldsta dottern ut en av sina tamråttor. Hon satte sig bredvid lillan och bara satt där, med råttan i famnen.
Råttan kröp fram och nosade i ansiktet på lillan, jag blev rädd och äldsta dottern blev rädd, ifall hon skulle få för sig att slå till eller göra illa råttan på något sätt , så vi var fullt beredd på att skydda råttan. …Men det gjorde hon inte …Hon blev helt lugn, det tog inte ens 10 minuter förn hon var helt lugn igen, och då fick hon ha råttan i sin famn. Det funkade över all förväntan.

Numera, om hon får låsningar eller blockerar, så hämtar vi ut just den råttan (Stitch heter han, och är fullvuxen) Och lägger honom i dotterns famn, och hon blir helt lugn.

Det är helt otroligt vad ett litet djur, som dessutom räknas som skadedjur, kan göra för en liten olycklig och frustrerad 9 åring. ❤️

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Annons:
[AnimeV4]
2017-05-10 12:49
#1

Helt fantastiskt!❤️Djur är verkligen något speciellt.. Har själv djur och om jag inte hade dem skulle jag inte ens gå upp ur sängen.

[Wijnja]
2017-05-10 12:51
#2

Inget skämas för det är många som har autism jag har autism spektrum man får låsningar spänningar när man har autism själv har jag ångest jag gillar inte vissa saker som låter

molam
2017-05-10 12:53
#3

Jag hoppas att Lillgrisens (Snafu) "Terapiråtta-träning" kommeratt funkar iom att Stitches börjar bli gammal nu x-x

~Sajtvärd på Disney ifokus och Leopardgecko ifokus~

*Medarbetare på Akvariefisk ifokus

Draken
2017-05-10 13:00
#4

#1 Ja det är helt otroligt. En råtta av alla djur,  de flesta har ju lite förutfattade meningar om just råttor, men hade jag haft några tvivel innan så är de som bortblåsta. Jag avgudar Stitch.

#3 Jag tror att det kommer fungera bra med Snafu. Han är ung, så han behöver bara lite tid på sig :)  Synd bara att stitch börjar bli gammal. men hoppas att han finns kvar länge till, åtminstone tills Snafu är "färdigtränad" :)
(Molam som har skrivit inlägg #3 är min äldsta dotter, som äger råttorna)

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

[AnimeV4]
2017-05-10 13:25
#5

#3 Håller tummarna!

#4 Jag personligen tycker att råttor är skitcoola! Blir kanske ett par stycken i framtiden😃

Draken
2017-05-10 18:23
#6

Jag har själv haft råttor i min gröna ungdom, men jag har väl aldrig tänkt råttor som ett djur man kan använda som "terapi-djur"

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Annons:
Åkerfräken
2017-05-31 21:20
#7

Mina föräldrar skaffade Nannis (katt) när jag var 11 år och hon blev och har fortsatt vara min räddning sedan dess. Under alla år av raseriutbrott både från mig och mina föräldrar, alla skrik och bråk, missförstånd och frustration, otålighet och irritation så har hon funnits där för att tvätta och pussa och trösta. Jag vet inte hur många gånger jag har kramat om henne, borrat ner mina tårögda kinder i hennes pälsiga fluffiga mage och hon har tittat upp, slickat lite på min näsa och sedan rullat ihop till en liten kurrande boll igen. Hon räddade mig. Jag är 24 år nu och fick veta att jag har autism (Asperger) för 9 månader sedan. Men jag har alltid haft en känsla jag inte kunnat beskriva. För snart två år sedan var det min tur att få gengälda all kärlek jag fått av min kissemjau. (Sedan flera år tillbaka hade hon i princip slutat äta och dricka, slutat jama, slutat att leka. Hon var jätte jätte smal och ensam, mina föräldrars andra katt hade dött strax innan detta hände och hon var väldigt ensam då jag flyttat till Umeå från Sthlm och mina föräldrar skilt sig och var aldrig hemma. Jag tror hon drabbades av en depression när vår andra katt dog). Men nu har hon lagt på sig hälsosamt hull och har energi! Hon pratar (läs: jamar) hela tiden, hon springer runt och leker med mig och min sambo, får pussar och kramar varje dag, får gå ut och äta gräs, hon sover om inte bokstavligen på någon av oss så på huvudkudden bredvid under natten och äter som en häst gör hon också och jag är så tacksam över min älskade katt att jag sitter här och gråter medan jag inser att jag precis har skrivit en roman om min Nannis. Hon kommer alltid att vara den som jag minns förstått mig när ingen annan gjort det, varit den som tröstat när ingen annan gjort det och gett mig all den kärlek jag behövt, hon har varit min bästa vän.

Isalel
2017-05-31 21:33
#8

Häftigt :) min son har Asperger och ADD och har jättemycket hjälp av vår hund :) Han får inte så ofta raseriutbrott men är ledsen en del, då håller sig hunden i närheten och pussar bort hans tårar tills han slutar gråta! Hon är ett jättestöd för honom i dom situationerna när inte vi riktigt når fram! Hoppas att skolorna börja titta lite på dom här effekterna för barn med den här problematiken, för jag tror mycket på den här typen av interventioner :)

Draken
2017-08-31 13:29
#9

#7 Ledsen att jag inre har svarat tidigare, men det har varit fullt upp och jag har inte riktigt haft den orken jag skulle vilja ha, trots både semester och sommarlov.
det är otroligt vad djuren kan göra för barn med bekymmer, det har vi verkligen fått märka.

#8 Jag tror tyvärr inte skolorna kan göra så mycket, eftersom det då inte handlar om en enskild individ längre, utan då blandas hela skolklasser in. och med allergier, rädslor och liknande, så skulle det inte fungera.

Tyvärr så dog ju Stitch (råttan) som var flickans tröst, och hon var jätteledsen väldigt länge, hon var näst intill otröstlig. men nu är det ju så att råttor lever inte så jättelänge. Så vi började fundera på hur sjutton vi skulle göra nu, eftersom djuren helt klart har en mycket bra inverkan på henne, hon blir lugn och trygg när hon har dem runt sig. Vi funderade och kikade runt på olika alternativ, tills äldsta dottern köpte en Kanin, en liten bäbiskanin på 8 veckor.

Det experimentet slutade med att yngsta dottern nu har en "egen" kanin, en lejonhuvad dvärgvädur. Det heter att det är hennes men det är jag som har huvudansvaret.

Det är helt fantastiskt att se vad det lilla djuret gör för min olyckliga dotter ❤️❤️❤️

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

[AnimeV4]
2017-09-01 18:58
#10

#9 Så enormt mycket feel good❤️Synd med råttan, men härligt med kanin och att hon fick sin glädje åter!

Draken
2017-09-02 10:47
#11

Det är underbart att se henne glad och lugn igen ❤️ Den här kaninraden blir dessutom 10-12 år gamla, och Katitzi (som hon heter) är bara 1,5 år. Så förhoppningsvis så lever hon väl i 10 år till :)

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

[Wijnja]
2017-09-02 11:37
#12

Djur är helt underbara speciellt för dem med speciella behov har jobbat med funktionshinderridning vad djur kan göra mycket

Upp till toppen
Annons: