Jag tror inte det är någon skillnad. Autism är väldigt ospecifikt. Ofta står det i diagnossammanställningen vilka svårigheter det handlar om. Det brukar vara mer intressant än vad det heter.

Vi har inte fått någon sån beskrivning eller nivåbedömning. De på habiliteringen tror att det e för han e bara 5 år. Det står i hans journal att han har diagnos inom autismspektrumtillstånd.

Det var konstigt. Vilka gjorde hans utredning?

Bup

Då är jag övertygad om att de har skrivit en sammanfattning. Be att få den.

#0 Det finns i princip ingen skillnad , men de kan sätta autismspektrumtillstånd om det är oklart med vilken kategori sonen skall "läggas i".

Jag har 2 barn med diagnoser inom Autismspektrat, den ena (pojken på 16)  visade specifika symptom, och han uppfyllde 17 av 18 punkter på utredningen. De kunde med lätthet sätta en tydlig diagnos på honom, han har Autism-/ asberger

Dottern (10 år) Är väldigt ospecifik i sina symptom. Hon har helt tydligt "social störning och beteende hos barn" Men de kan inte riktigt sätta fingret på exakt vilka svårigheter hon har, eftersom hon är duktig på att bita ihop när det gäller. Allt brukar komma (blockeringar, aggressiva utbrott etc) när hon är hemma.

BUP hävdar att eftersom hon är såpass ung, och dessutom flicka, så är det jättesvårt att utreda henne.

Det är ingen skillnad. Precis som man kan vara alltifrån väldigt förkyld till milt frökyld så kan man ha allvarlig autism till mild autism. Att din sån fått diagnosen autismspektrum innebär bara att att man inte specificerat var på spektrat din son befinner sig.  Och det spelar egentligen ingen roll, din son är där han är, och huvudsaken är att han fått en diagnos så han kan få dom rättigheter och den hjälp han behöver. Men jag vill också förmedla min egen åsikt när det kommer till diagnoser; din son är inte sjuk. Och han är inte konstig. Han har bara en personlighet och ett nervsystem som inte är som alla andras. Han har garanterat bra egenskaper och ger er mkt bara genom att vara den han är. Att ni får hjälpas åt som familj för att han och ni själva allihopa tillsammans ska må bra är egentligen en gåva, tänk vilken nära relation ni kommer ha, och nu har du/ni en livsuppgift; att ta hand om din son och anpassa familjelivet för att se till så att han och ni mår bra. För många familjer med en autistisk familjemedlem kan det innebära att man kommer mycket närmre varandra eftersom man måste samarbeta för att ta hand om denne och er själva. Till skillnad från "vanliga" familjer där alla ska klara sig själv och lever sitt eget liv fast under samma tak. Din son är en gåva till dig och eran familj! Så mkt kärlek och samarbete som kan alstras av att ni behöver ta hand om honom och anpassa familjen för allas bästa.

Eller så är han s.k. högfungerande autistisk, tidigare kallat aspergers syndrom. Det kan inebära utmaningar, att lära sig förstå honom, och inte ta åt sig av hans brutala ärlighet och raka sätt att komunicera, han menar inget illa, men också att ni blir en mer sammansatt famlilj. Ta tillvara på den möjligheten och gåvan!

Och tänk själv, prova dig fram, försök hitta och lyssna på dina moderliga instinkter och lyssna inte nödvändigtvis så mycket på vad psykiatriker och läkare säger. Ingen vet bättre om vad din son behöver än DINA modersinstinker!

Kosten påverkar också mkt, försök ät mkt vegetariska råvaror (grönsaker, linser, bönor, nötter, frön, och frukt o bär. Råvaror överhuvudtaget, ni behöver inte bli vegetarianer, bara ni äter mestadels råvaror. Ofta när man har autsim tål man inte tillsatt socker och vissa tillsatser. Sånt gör att autistiska personer mår dåligt, blir irriterad, och mkt annat. Ren mat (råvaror) mår alla, men framförallt autistiska personer, bäst av! Då får man ett lugnt och välmående nervsystem och din son slipper den irritation och de negativa känslor som kommer av socker och vissa tillsatser.

Men jag vet att det inte är jättelätt. Men ett "lätt" liv är inte nödvändigtvis det lyckligaste livet. Utmaningar kan vara det som ger mest i slutändan! Man får förlåta sig själv många gånger under tiden. Till slut blir det bra!

Lycka till!

#8 tack för ditt svar. Jag vet att han inte e sjuk. O det e ju klart att jag älskar honom som han är. Just nu händer inget vi väntar på att bli kallade på andra besöket på hab. Att ändra hans kost går ej nu då han har svår ätproblematik o äter knappt o har ej gjort på länge. Jag försöker googla så mycket jag kan då jag tycker det e väldigt svårt att nå fram till honom. Så på så sätt hade det varit lättare att de bestämt hur svår autism han har då jag nu inte tycker nåt på nätet stämmer på honom.

#9 Ok, jag förstår och vet hur segt systemet och människorna däri är. Det är få eldsjälar som brinner för, och tar sin egentliga uppgift på allvar; att se till patienternas bästa, och känna in vart föräldrarna är och vad dom behöver veta. Dom har inget förstående för hur svårt det är för föräldrar som bara blir förvirrad i denna djungel. Man utelämnas att klara sig själv, och ska bara veta allting själv från första början. Men ett tips är att genast ta kontakt med ett s.k. Personligt Ombud. Personliga ombud är personer som har som jobb att vara dels experter på funktionshindrades rättigheter och vilka myndigheter som gör vad så man vet vilken väg man ska ta. För vägen genom allt är allt annat än uppenbar! Det va deras ena uppgift, deras andra uppgift är att vara drivande, bestämd, och sätta press på dom myndighetspersoner som faktiskt har ansvar. Dessa myndighetspersoner är tyvärr ofta både oförstående, lata, och svåra att ha att göra med. Dom kan tyvärr många ggr vara riktiga gråsuggor till hinder på vägen mot ett drägligt liv för familjer med funktionshindrade barn. Är man en chefsmamma eller akademikermamma, som kan driva själv och känner till alla rättigheter, så kan man vara bestämd och pressa på dessa myndigheter och myndighetspersoner. Men alla föräldrar som har andra egenskaper och talanger än att vara chef eller akademiker, för dessa föräldrar kan det vara ett rent helvete att komma någonstans och man möts ofta med oförstånd och rent av nonchalans. Men här är alltså nästa uppgift ett PO har, att vara den drivande så att även föräldrar med andra egenskaper och talanger än att vara chef eller akademiker kan komma framåt i den här snåriga djungeln full med gråsuggor. Personliga ombud är gratis och alla familjer med funktionshindrade barn har rätt till ett personligt ombud. Hör med någon på habiliteringen om telefonnummer till ett PO. Lycka till!

#9 När det kommer till mat och barn/vuxna med stor ätproblematik, så är det bättre att lyssna och klura ut vad din son tycker bäst om.

Min dotter på 10 har samma ätproblematik, det finns endast 3 maträtter som hon äter och det är Hamburgare, pannkaka och korv. Korven får dessutom inte vara värmd, utan den skall vara kall, annars äter hon inte. Såser vägrar hon, och man får inte blanda ihop maten på tallriken.

Försök få kontakt med en dietist, som eventuellt (beroende på hur pass svår ätproblematiken är), kan skriva ut Näringsdrycker på recept.

Våran dotter får äta de maträtter hon tycker om, sen måste vi komplettera med näringsdryckerna, så vi vet att hon får i sig den näringen hon behöver får att orka med.

#11 vi har varit i kontakt med dietister men det hjälper ej. Han får fortfarande välling o det håller honom vid liv. Han ser normalt sund ut o därför tycker inte sjukvården att vi behöver någon hjälp. Han äter falukorv o köttbullar så det lever han väldigt mycket på.

#12 Konstigt att dietisten inte vill skriva ut näringsdrycker. Dottern har haft det i över ett år. Fast hon är ganska smal/mager, hon växer bra på längden, men vikten ligger alldeles för lågt under normala.

Eftersom hon får näringsdryckerna, så får hon äta korv,hamburgare och pannkaka, så hon får i sig nån mat i varje fall. Men näringshalten är ju inte riktigt vad hon behöver under en dag .