Jättebra skrivet :)

Du är absolut inte ensam om detta, min dotter, som är under utredning, är väldigt kinkig med maten, det finns kanske 3 maträtter som hon äter. Maten får inte blandas på tallriken och om hon får sås på maten så blir hon helt hysterisk och kastar tallriken i golvet.

Enligt BUP, så har hon en selektiv ätstörning, men jag kan mycket väl tro att hon har SED

# 1 Tack så mycket! Det är första gången som jag ens skriver en sån här inlägg offentligt.

Ja, det som är så synd är att vården inte verkar veta något om SED/SÄ (svenska namnet)

Haha jag känner igen mig i det där med att det inte får blandas. Det har blivit bättre nu på senare år. Ibland så kan jag äta sallader som är blandade med saker som jag inte gillar (beroende på vad det är) och kunnat äta lita fast det har varit annat jämte det. Det är ju ofta grönsaker som inte avger någon stark smak när det ligger tillsammans. Tänker främst på ruccola och sugarsnapps…. men om det hade varit tex majs eller blomkål så hade jag antagligen inte ätit det.

Något jag hade störde mig på (inte hade problem med, för jag kunde fortfarande äta) var när såsen rörde grönsakerna…. och om jag hade ris eller spaghetti så ville jag ha det PÅ och inte jämte, för risken att såsen skulle nudda mina gurkbitar eller morötter var allt för stor haha. Nu så är jag lika dan, fast jag vill ha minimalt med sås. Iallafall när det kommer till köttfärssås, och har nästan inga problem om det skulle komma sås på grönsakerna, jag blir mest halvt irriterad på att jag inte hindrade det haha. Men vet att det finns personer som te.x din dotter som verkligen ''måste'' ha det separerat. 

Jag har haft mest problem med lukter(när det kommer till mat) som jag inte tål av att vara nära och jag är väldigt väldigt känslig för allt som har med sinnena att göra (ljud,ljus,smak,hörsel,känsel).  För då behöver jag inte ens vara nära för att spy av lukten/lukterna som jag känner. Vilket har skapt en del problem, framförallt när man var i skolan och är ute på restaurang, eller om man bara ska handla och så är den där j*vla fiskbilen utanför affären eller något.  

Något som också var och fortfarande ÄR jobbigt, men inte på samma sätt som förut är, när man ska äta hemma hos någon annan. Det är riktigt riktigt jobbigt. Folks ständiga klagan om att man är ''kräsen'' ,''bortskämd'' ,''ouppfostrad'' och när det är ''ohyfsat att inte äta det som serveras''. När jag var yngre så fick jag panik och sprang hem gråtandes och stängde in mig på min rum eller dylikt. Nu så när jag inte blir lämnad ifred eller blir LURAD (ja ni läste rätt… LURAD) så brukar jag så klart tacka nej och eventuellt gå och handla egen mat eller vänta. I vissa fall så går inte detta (ofta dom gångerna man har blivit lurad/struntat i mig, även fast jag hade kunnat fixa egen mat….det är verkligen INGA problem, jag vet hur jobbig jag kan vara… men folk vill inte att man ska ha med sig egen mat av någon anledning). Jag blir ju så klart arg. Varför frågar dom om det är något jag inte äter och serverar det ändå och tror att jag tänker sitta där och äta upp det, det kan dom ju glömma. Jag blev itvingad mat som liten(inte av mina föräldrar) och det ska inte få hända igen, inte på deras villkor iallafall. Det kan även vara så att dom nämnt att det kommer vara en viss ingrediens i varpå jag säger att jag tar med mig egen mat. Men då kan dom ta ut den ingrediensen. YAY tänker jag. Men sen när man kanske kommer dit på kvällen hungrig, så får man reda på att ''att jag kommer inte känna den ingrediensen'' och det är bara ''larv'' eller ''löjligt'' och har då INTE lagat den som jag blivit försäkrad om utan bara skitit i det jag har sagt. Detta trots allt jag sa att jag kunde ta med mig egen mat… just för att jag vill underlätta. 

Då får det f*n vara nog. Det finns en anledning till att jag erbjuder mig att ta med egen mat och frågar vad det blir och vad det är i. När jag berättar hur jobbigt jag tycker det är med mat och hur känslig för smaker och lukter jag är men att man då (eller någon annan som har hand om matlagningen men ändå vet det jag berättat) aktivt skiter i det jag sagt och det jag har blivit lovad/tillsagd bara för att dom tycker att jag är löjlig eller vad dom nu har för anledning. Då brukar jag äta och sedan spy(den vanliga reaktionen jag har när jag äter något jag inte gillar). Otrevligt visst. värt det? DEFINITIVT! Nu kanske dom inte tvingar i andra mat. När dom vägrar lyssna på vad man känner och tycker eller bara rent av skiter i vad man säger och sedan klipper banden till trygghet (i min fall att ta med mig egen mat för att dom säger att dom fixar så jag äter det men sedan struntar i det).  

Jag själv är JÄTTENOGA med att folk som kommer hit tycker om det dom blir serverade, säger jag att jag fixar något så gör jag det. För jag vet själv hur jobbigt det är. Jag tar alltid reda på om jag ska ha någon kalas eller något att meddela att jag har pälsdjur ifall någon är allergisk. Fråga om dom har några andra allergier och vad dom gillar att äta/verkligen INTE gillar att äta. För mig så är det väldigt viktigt. Det är ohyfsat att inte äta det som bjuds, men det är ännu mer ohyfsat att tvinga i någon/sig själv mat som man inte gillar. Det tycker jag iallafall. Skulle HATA om någon åt mat hos mig som dom inte gillade bara för att det är ohyfsat att inte äta det som bjuds. Jag skulle bli FÖRÖDMJUKAD,  jättebesviken och ledsen med. Sen så glömmer folk vad man ät,er och inte äter. då får man göra det bästa av det. det brukar lösa sig.

Men har handskas med folk som vägrar ta en nej och som tycker att det inte är hela världen om man äter något som man avskyr och det är dom jag tar till dom mer drastiska metoderna.

NU för tiden så kan det räcka med att dom säger(efter jag redan sagt att jag inte gillar det)  ''Så farligt är det väl inte att äta det''(på något jag VET jag inte äter) varpå jag bara säger ''Du, om du vill att jag ska spy så kan jag spy'' Ofta så har jag min kille med mig med och han har brukar bara säga ''hon kommer seriöst att spy…'' Ofta tror folk att jag överdriver när jag säger att jag kommer spy. 

Nu så vet dom som är nära mig hur känslig jag är och tyvärr så krävs det andra(dom i min närhet) som säger till hurdan jag är för att jag ska tas på allvar. Och folk som försöker tvinga sig på mig mat blir ofta ''stoppade'' av dom som jag har med mig för att inte något ska hända. 

Sen så är det inte så att jag kräks för att någon stackare glömde bort att jag inte gillade något, utan vi pratar om person som flera gånger struntat i hurdan jag är, fast dom vet att jag har det jobbigt med mat. 

Nu låter jag jätteelak haha, men jag är inte så elak och dramatisk som det kanske låter. Men personer som gillar att j*vlas bara för att se en person må dåligt och inte ens ta någon som helst hänsyn, har jag svårt att hantera. 

Jag hoppas att din dotter inte får samma problem och förhoppningsvis så kommer det finnas mera kunskap kring SED/SÄ och personer som inte är dumma :)

Jag tycker det är helt galet att folk faktiskt inte lyssnar på dig, att de anser att du är "kräsen", "bortskämd", "ouppfostrat".

Jag blir seriöst fly förbannad när jag hör eller ser något liknande, eftersom jag vet att det inte handlar om att man är kräsen eller ouppfostrad eller vad man nu skyller på.

Det finns folk i våran omgivning som vägrar inse att dottern faktiskt har problem. Hon kräks iofs inte, men hon tar så illa vid sig när hon tvingas äta något hon inte klarar av (på skolan är det väldigt vanligt) att hon inte äter på flera dagar efter åt istället.

Jag tycker det är jättebra att dina närmaste faktiskt lyssnar på dig och försöker backa upp dig, det är värt mycket. Så får man bara hoppas att resten också börjar lyssna.

#3 Ja det är jobbigt, på gott och ont (mest ont) så har jag blivit "van" och på en sätt inte! Det förekommer däremot att vissa i min familj/släkt fortfarande inte fattar men att jag bara skiter i det dom säger och säger rakt ut bara vad det är jag tänker och tycker,(har problem med det sociala samspelet med vilket definitivt inte hjälper i de flesta tillfällena) och det kan ibland komma ut som elakt fast jag inte menar det elakt. Samt är jag ute så bryr jag mig nästan inte (fast jag gör det), just för att jag är så j*vla trött på alla som ska kommentera det, vilket inte är så positivt. Bara för att andra har klagat på mig så betyder inte det att jag kan visa den frustrationen på en annan/ny person. Att jag bara säger som jag tycker och tänker och inte anpassar mig för "normala" människor eller folk som inte känner mig och vet hurdan jag är. Men är bara trött på allt sånt tjat och det har väl gjort mig defensiv på något sätt. Även fast dom här människorna inte menar något illa eller om dom gör det så tycker inte jag att min beteende är rätt, men ibland så orkar jag inte anpassa mig bara. Det är redan jättejobbigt och påfrestande för mig att vara ute bland folk och det kan ju dom omöjligt veta. Men i de flesta fallen brukar jag ändå spela med men ibland så orkar jag inte det, och det är synd. Det är något jag måste träna på tycker jag. Ja det är också jobbigt, det är jobbigare när det är folk man känner för man nästan förväntar sig (tråkigt nog) att dom ska ha överseende, förstå…. åtminstone lite. Jag vet inte ens hur många gånger jag har blivit så ledsen och besviken och blivit tvungen att dra mig tillbaka för att lipa på toan….när jag var liten var jag som din dotter. Det är jag ju nu med…. om jag mår illa är det bättre för mig att spy än att må illa, illamåendet kan sitta i flera dagar. Jag är rädd att det är så det börjar, början på en ond spiral typ. Man vågar inte säga ifrån och sedan mår man så dåligt och man är rädd för att äta mat för man blir ju tvungen att äta mat som man inte gillar så man slutar att äta helt tills man verkligen måste eller tills man ser att det är mat som man gillar, ibland hjälper inte ens det med mat som man gillar heller… Lider verkligen med din dotter, att bli tvingad att äta något som man inte gillar, fy f*n, har fortfarande men ifrån skoltiden och dagis/dagmamma-tiden när man som barn blir itvingad av en VUXEN. Det värsta är väl att man känner sig så ensam och utsatt, och jag har ALLTID (och är fortfarande) väldigt konflikträdd/ att få skäll, och att inte göra som jag blev tillsagd. Hade inte förvånat mig om det hängde ihop med att man blev itvingad mat som man inte gillade som barn. Hur gör ni med skolan då? Får hon ta med sig egen mat eller hur går det till? Måste vara extremt jobbigt för dig som mamma med att veta att skolmaten kan vara jobbigt för din dotter. Har ni/du tagit upp det med skolan/rektorn? Jag hoppas det blir bättre för din dotter! Jag SJÄLV tycker att det mönstret som att tvinga i barnen mat måste upphöra. Det är skillnad på att inte äta mat för att man som barn har fått för sig något(vilket man märker ganska snabbt om så är fallet) och om man har seriösa PROBLEM med mat. Att vissa barn säger att dom inte vill ha det eller det men sedan så visar det sig att dom inte har smakat eller liknande är ju väldigt vanligt, men i fall som te.x din dotter är det ju något helt annat. Det är sånt som man märker väldigt snabbt! Jag hoppas att det ordnar sig med maten i skolan annars så är jag rädd att det bara kommer bli värre ju äldre hon blir. Jag själv känner igen mig i det som du beskrev om din dotter med att man tar illa vid sig. Är rädd att hon kommer växa upp och bli som mig (eller likadan). Nu så kan jag må illa och spy av mat som jag vanligtvis tycker om…och bara någon nämner mat får jag ångest. Även hemma ger det mig ångest, vaknar upp och undrar om jag kommer kunna äta idag, vad jag ska äta, kommer jag kunna klara av att laga det, kommer jag kunna klara av att inte spy av lukten om min kille skulle laga mat? Det ligger alltid i det undermedvetna att det "snart" är dags för andra/mig att äta och undrar hur man reagerar/mår då. Kommer man kunna äta eller kommer man inte kunna äta på flera dagar, räcker det med att spy för att illamåendet ska gå iväg denna gången eller inte? Jag kanske klarar av att äta. Men jag mår konstant illa. Jämt, enda gången jag inte mår illa är när jag sover….det är då jag är "fri" Nu hoppas jag verkligen att det inte blir så för din dotter men jag känner ändå att jag måste säga hur det eventuellt KAN bli om ingenting görs! Nu så vet du ju att din dotter har problem med just mat och du uppmärksammat detta och försöker förbättra det, det hade inte jag när jag var liten. KÄMPA PÅ! Låt dom f*n inte tvinga i henne mat för det kan bli så så mycket värre! Ta inte ett nej! För skolan är det bara en elev som är jobbig med maten, för din dotter(och dig) kan det vara resten av hennes liv på spel. Nu tror jag att du gör allt du kan för din dotter, eller jag hoppas det(det verkar som det, att du är allt du kan menar jag) Men jag vet hur j*vliga myndigheter och skolor är/kan vara och hur dom (iallafall i min och många andras fall) skiter totalt i personerna det handlar om och enskilda elever. Berör det inte många, då är det ofta inte ens tal om att göra något. (Detta är mina erfarenheter och vad andra har berättat och vad jag sett) Även fast man känner att det är så mycket strul och skit med dom så lägg dig ALDRIG ner! Låt dom aldrig spela roulette med dig och din dotters framtid och mående!! Stå på er!!! ❤ Ja det är väl mest min kille, min mamma, hennes nya man och en av mina bröder som är stöttande. Det är jätteskönt! Men det är ju verkligen en handikapp i vardagen, det går ju mest ut över min kille som, när han är här alltid får laga mat och fixa frukost osv. Jag äter ju inte annars, inte mat på det sättet iaf. Det är ju så mycket man han inte "kan" laga pga av mig… Vilket han tycker med är jättejobbigt. Jag har spytt i sömnen för att han lagade billyspizza och jag klarar inte av den lukten…det är verkligen jobbigt… Men det finns ju så klart positiva saker med att ha så känsligt/starkt luktsinne. Om en av katterna skulle få med sig en bajskorv eller något ifrån kattlådan så känner jag det utan att behöva lämna sovrummet 😄 Katterna behöver inte ens gå upp till där sovrummet är!! På så sätt är man förberedd på bajs och bajs spår på golvet 😂 och är då mindre troligt att man trampar i det samt att 😂👌🏻👍🏻 Hoppas det blir bra med maten och allt det med skolan,det är skit jobbigt…. men det hjälper VERKLIGEN att du är där och stöttar och lyssnar på henne och framförallt att du tror henne.❤