Mitt tips som person med as som är ihop med en nt sedan 14 år är att inte göra livet lättare för honom på din egen bekostnad. Min man har haft den tekniken och gått in i väggen på grund av det. Ta in yttre hjälp där det behövs (så ett ytterligare försök till att få diagnos är nog bra annars har man inte rätt till de flesta hjälpmedel), uppmuntra honom till att utvecklas (det går att bli bättre) men i hans egen takt, läs hellre på vad han kan göra när det gäller metoder och hjälpmedel snarare än vad du ska göra (YouTube kanalen "how to adhd" har en hel del hjälp även för de med autism). Prata mycket, gärna varje dag en bestämd tid (möte) det kan ta några vändor innan man pratar samma språk. Men ge möjlighet till egentid för att tanka energi. Det är väl det jag kommer på på rak arm

Som mamma till 2 barn med Autism Asberger (10 och 16 år) Så kan jag berätta lite vad som fungerar för oss.

Du skriver att han har svårt med hushållsarbetet ? Har du försökt ge korta, men tydliga, instruktioner på hur han skall göra ? Exempel, kan du ställa undan disken i maskinen. Om/när det är gjort så ge ytterligare en instruktion, ställ in den smutsiga disken i maskinen.

Jag har lärt mig genom åren att det funkar jättebra med korta tydliga instruktioner. 

Vill du förklara för honom att det inte är okej att flörta med andra tjejer, prata med honom om just det, bara det och ingenting annat. Jag har lärt mig att (åtminstone mina barn) de inte kan absorbera fleras olika saker samtidigt, utan tar man en sak i sänder och låter personen "processa" och fundera på vad du faktiskt sa, så kommer det förr eller senare fungera.

Nu väljer jag mina strider med barnen, men det kan ju vara svårt att göra det i ett förhållande, men försök, i den mån det går att "välja dina strider" med din pojkvän också.

Jag lever i ett samboförhållande sedan 7 år, men här är det jag som har asperger och inte min partner (finns dock misstankar från min sida. Han är dock inte utredd). Det viktigaste för mig är att min sambo är tydlig och då menar jag i största allmänhet eftersom jag tar det mesta bokstavligt, så när han säger en sak men menar en annan/tror att jag kan läsa mellan raderna så blir det fel. Jag tar in det man säger. Punkt. 

Det är också viktigt vad han säger och hur han säger det. Vid ett missförstånd blir han ofta irriterad och säger Man kan ju inte prata med dig! och när jag frågar om han bara tycker  det nu för att han är irriterad eller om det alltid är så så säger han att det alltid är så fast han, om han hade varit lugn, sagt tvärtom. För mig fungerar det inte när han lägger skulden på mig på det sättet oavsett situation. Om han tycker att jag har gjort eller sagt någonting som kan vara skadligt för oss (vilket är sällan) så måste han kunna säga det lugnt och sansat, gärna där han utgår från sina känslor istället för att bara säga att det är mitt fel.  

Att planera dagarna är ett måste då jag behöver rutiner och ha koll på hur mina dagar kommer se ut för att må bra. Vi har därför ett matschema på kylskåpet och en veckokalender i form av en whiteboard i hallen där vi skriver upp arbetstider/tider i skolan, tvättid, möten osv. 

Kan det vara så att din partner inte är medveten om att han flirtar? Då menar jag att det kan vara så att han inte kan sortera vilka uttryck han använder och när. Jag kan t.ex. se väldigt nonchalant ut och le när någon säger någonting väldigt allvarligt/viktigt till mig och det beror på att jag har svårt att slappna av i munpartiet om jag inte aktivt tänker på det.

#3 Exakt så som du förklarar i ditt inlägg, så är det här hemma också. Rutiner och tydliga instruktioner är ett måste om det skall fungera överhuvudtaget.

Jag använder mig av bildschema till barnen, och det fungerar alldeles utmärkt, även de andra barnen som inte har diagnoser, använder faktiskt bildschemat ibland när de planerar sina dagar och aktiviteter ;)

Du har fått bra tips. Om du gör listor, gå igenom dem med honom och kolla om han förstår vad punkterna innebär.

#5 tillägg. Större uppgifter kan behöva "under punkter" tex så har jag fått in rutiner ang disk sedan jag skrev ner alla steg i att diska. Dvs istället för "diska" så står det " Rutiner, diska -ställ undan ren torr disk från torkstället. -ställ undan ren disk från diskmaskin, är något inte torrt än, ställ det i torkstället. -ställ in smutsig disk i diskmaskinen, fyll på med diskmedel." Etc etc Men detta är något han borde göra själv då vilka delar som behöver skrivas ner är individuellt. Men ett tips ang listor med uppgifter. Sedan är det bra att ha det samlat på ett ställe, jag har det i min bullet journal.

#6: Bra förslag att han ska skriva ner det själv men i samråd med sambon. Det blir antagligen bäst.

Hej!

Alla individer är olika så kan bara ge dig MIN uppfattning och mina erfarenheter, det är inte säkert att det gör någon nytta men skriven ändå. Men var medveten om att detta är personligt.

Som nr #3 är JAG också den i förhållandet som har Autism och jag kan ju säga direkt att jag hade ALDRIG velat vara tillsammans med mig, fattar inte ens hur min kille står ut lol. Så cred att du verkligen VILL förstå honom och underlätta livet för honom (men också DIG SJÄLV) för själv hade jag aldrig haft ork att göra det. (Utifrån mig själv då såklart)

Något som jag tänker på är att du säger att han har mest svårt att förstå sina känslor. Det bästa du kan göra är att uppmuntra honom att försöka förstå sig själv bättre. Varför han gör si eller så eller varför han känner eller reageras som han gör, att han försöker reflektera. Det är något som kan ta lång tid och många ger upp för tidigt.  Man kan jobba på sig själv med hjälp av terapi eller något man gör själv, eller båda. För hur du än gör så kommer det vara du OCH han (eller om ni har en öppen förhållande men tror inte det baserat vad du skrev om flörtandet) som är i förhållandet . För DU kan själv inte försöka förbättra eran förhållande om han inte är villig att hjälpa till. Det gäller även att jobba med sig själv. Det är VÄLDIGT viktigt. 

Hur ser HAN på eran förhållande? Delar han samma syn? Det är viktigt att veta att ni är ''på samma sida'' (har samma/liknande framtidsplaner/syn på eran relation) 
Tror du att han ''skyller på'' sin autism(som ursäkt för att flörta) för att flörta med andra kvinnor (JA! det finns och det händer. Att han säger att han inte vet att han flörtar men är mycket väl medveten om att han flörtar men vill ''komma undan'' med det)? Hur ''flörtar'' han? ((((Jag har SJÄLV VÄLDIGT svårt med att se om någon flörtar med mig eller inte, eller om jag ''flörtar'' med någon. Eller andra saker som andra vanligtvis skulle känna/tycka är kanske inte FEL, men inte helt okej heller när man är i en förhållande. Så jag kan mycket väl tänka mig in i hans situation om så är fallet.))) Hur reagerar han på om DU skulle göra likadant? Vad brukar han säga när du ''säger till'' honom? I vilka sammanhang uppstår flörtandet? (((jag vet att man kan ibland flörta fast inte mena det, utan man gör det för att visa uppskattning(inte romantiskt/erotiskt) eller bara på skämt, eller för att te.x sälja någon någonting som i affär )))

Ärligt talat så har jag ''hakat upp'' mig på det du skriver.  ''Under den här tiden vill jag lära mig hur jag kan göra för att göra allt lättare för honom.'' Men du skriver att ni har varit tillsammans i fyra år?. Hur har det varit dom senaste åren? Du säger att --''just nu'' bor vi isär-- Hur bodde ni innan? Hur länge har ni bott tillsammans? Hur mycket skulle du säga att du umgås med honom nu och innan(sov ni över, träffades varje dag i och/eller efter skolan/jobb)? Jag skulle säga att det är en positiv sak att ni har växt upp tillsammans för då är chansen större att du känner hans ''riktiga jag(han)''. Grejen är att oftast (men inte alltid) så brukar man känna en person rätt så väl om man har varit tillsammans i fyra år och växt upp tillsammans ovanpå det. Det är ju så klart ingen SJÄLVKLARHET då alla är olika och vissa personer har svårt att ''öppna upp'' sig eller känna sig bekväma i andras närvaro.(utan att fejka, men det är inte så vanligt bland killar som hos tjejer). Eller om ni inte har tillbringat så mycket tid tillsammans. Hur som helst så ''växer'' man ju som person hela tiden, ännu mer om man har självinsikt och aktivt jobbar med sig själv. Och ni som PAR växer ju med, om båda tillåter det vill säga.

Hushållssysslor är också något som jag har mycket problem med. Har han någon hjälp te.xboendestöd? Det har hjälpt mig lite. Nå¨got som jag tycker funkar bäst är om man gör upp en schema och gör sakerna TILLSAMMANS (om det är möjligt). Att man tillsammans, städar, diskar, tvättar eller att man gör olika saker samtidigt. Det går ju inte alltid, men det är väldigt bra att ha speciella tider undansatta där man kan göra sånt tillsammans. Det funkar bäst för mig iaf. Nu så kanske inte det går om ni har olika tider pga te.x jobb eller skola. Då skulle jag säga att bara schema och sätta tider med alarm på och att man sätter upp ''krav'' som te.x '' Om inte disken är klar så blir det ingen datortid'' eller liknande. Eller att man gör det till en ''lek''/spel och/eller efter en storstädning har lite mys som reward. Det är väldigt pushande (på en POSITIV sätt) att sätta upp sånna ''krav/mål'' och det blir en reward efter man är klar. Många tror och tänker att bara för att man har autism så ska man inte pressa/pusha, men det gör det bara värre. Många BEHÖVER utmaningarna och mår BRA att ha dom, för det håller en motiverad. Det finns ju dagar då ingenting skulle fungerat men då är det viktigt att hålla uppe rutinen och se till att man ger och tar tid även för dom ''minsta'' sakerna så som tvätt och disk, vilket för mig och många andra är överväldigande. Det bästa är ju att ni båda sätter er ner och diskuterar vad som skulle kunna funka bäst, och ge inte upp för att det kanske inte går så bra i början eller någon dag utan försök. Om det verkligen inte funkar så kan ni ju reflektera över varför och/eller vad som inte funkade och varför? Sendan utgå därifrån för att anpassa det. Men det ÄR jobbigt ibland , och så är det bara.

Eftersom han inte har en diagnos så ska man vara väldigt försiktig med att säga/anta att han har det, då han kanske inte ens har något inom autismspek. Utan jag skulle se till att han får hjälp med sin mående och ev diagnos och sedan utgå därifrån, så blir allt mycket lättre! Även med kontakter inom vård osv. Sen som jag sagt tidigare så är man alltid minnst två i en parförhållande och intresse MÅSTE komma ifrån båda sidorna om det ska bli bra, autism eller inte. Så är det bara. Rekommenderar att du först tar reda på vad HAN vill med er relation och om ni vill samma sak. Också att du berättar att du känner att du vill vara till hjälp också och att du stöttar honom!

''Jag vill göra livet lättare för honom och få honom att förstå att jag kan anpassa mig efter honom så att han också mår bra men vet inte riktigt vad jag ska göra.'' 
''Jag skulle vilja lära mig allt så att när vi väl är tillsammans igen så kan jag göra allt jag kan för att göra allt så bra och enkelt som möjligt.''

Varför skulle han inte förstå om du bara säger det till honom? Du kan vara där som stöd och feedback men tror ''problemet'' ligger i att HAN själv måste förstå sig själv. Det är något bara han själv kan göra. Du kan stödja honom vilket säkert kommer att hjälpa men i slutändan måste han göra det mesta jobbet.

Man kan aldrig få nog med kunskap. Du kommer ALDRIG kunna lära dig allt om honom eller han allt om dig. Man utvecklas som människa och ni har turen att göra det tillsammans och förhoppningsvis stärka erat band. Man jag tror inte att frågan är vad du kan lära dig för att underlätta för honom, utan vad kan han själv göra för att underlätta och hjälpa sig själv? Du kan vilja hjälpa och försöka förstå dig på en person hur mycket du vill, men vill/orkar inte den personen i fråga arbeta på/med sig själv och SJÄLV vilja bli hjälpt/få hjälp eller bara inse att man behöver hjälp, så kvittar det hur mycket DU än vill om den andra inte känner/vill likadant.

Hur ser han på eran framtid? Vad tycker han om det här? (det som du skriver, håller han med eller inte) Vad är han villig att göra för sig själv och för er som par? Om eran relation inte ändras, hur/vad gör du då? Vad/hur tänker/gör du om han inte är villig att förstå sig själv bättre? Hur lång tid kan du ''vänta'' tills det blir bättre för er?

''men vi älskar varandra och vill vara tillsammans. ''
Jag tror att när man verkligen älskar någon, oavsett person…. så kan man lösa även de svåraste problemen tillsammans, om alla parter är villiga och stöttar varanda utan att skuldbelägga varandra. Att inse och veta av både ens egna svagheter och styrkor och ens partner/s och den om dig och ACCEPTERA dom. Om ni älskar varandra kommer ni få det att funka!

''Problems are not stop signs, they are guidelines.''

- Robert H. Schuller

Lycka till :)

Både jag och min man har också kalendrar och listor som vi skriver allt i. Vad som ska hända, när och var. Det blir inrutat och rutinmässigt. Bra vanor behöver man inte förändra. I ett förhållande är det extra viktigt att vara lite extra tydlig och ibland kanske lite mer detaljerad. 

Du har säkerligen redan hittat användbara källor men här kommer ett par

http://habilitering.se/autismforum/leva-med/vara-partner

https://www.bokus.com/bok/9789144075556/den-kompletta-guiden-till-aspergers-syndrom/    Särskilt kaptitel 13 om Långvariga relationer   Kan du säkert låna i biblioteket i din kommun.

https://www.youtube.com/user/AspieWorld1

https://www.prevent.se/arbetsliv/ovrigt/2016/asperger-en-tillgang-pa-jobbet/

#9: Bra artikel längst ner. 🙂