Autistiskt förhållande
Hej, jag behöver hjälp med mitt förhållande. Jag har autism och misstänker att min partner också har det. Han är deprimerad och står stilla i livet. Han har även svårt med nya planer och svårt att gå ut. Ibland känner han att jag pressar honom och jag vill verkligen inte få honom att må dåligt. Jag har backat från mycket. Han tar flera dagars egentid just nu.
Är det någon som har tips på hur vi kan göra vardagen enklare?
Har du pratat med honom och frågat varför han tycker dessa saker är jobbiga, alternativt hjälpt honom förstå varför det känns jobbigt att göra vissa saker? Tänker att det kan vara bra att försöka reda ut vad ”orsaken” är (alltså inte diagnosen som kanske ligger bakom det hela utan vad med dessa saker som känns tunga).
Hur strukturerad vardag har ni? Även kring matlagning, städning, etc. Ha struktur hjälper när man mår dåligt, oavsett själ.
Frågan är även hur mycket du orkar bära själv medan han får jobba mot att må bättre eller hantera vardagen, alternativt finna en vardag som funkar för honom.
Din partner bör be om en utredning. Har han konstaterad autism kan han få råd och redskap att klara vardagen. Det blir lättare när han själv förstår mer om hur han reagerar och varför. Du kan också få information om hur du bäst bemöter honom.
Det går att få ett sånt förhållande att fungera bara båda är öppna, medvetna och respektfulla mot varandra. Samt att man själv orkar med sin partners begränsningar.