För mig är det "monkey see, monkey do". Dvs jag kollar hur alla andra gör och följer deras exempel. Nu sker det relativt automatiskt, även i situationer där jag inte försöker maskera utan helt enkelt gör som andra gör för jag inser att det är "rätt", typ. Men ja. Studera hur andra säger och gör och reagerar i diverse situationer och gör lika själv.

#2: Jag beklagar men jag kommer att plocka bort din kommentar då jag inte tycker allt innehåll är okej och till viss del ger en falsk eller förvrängd bild av vad "masking" hos en autistisk person innebär.

Jag kommer i dagsläget inte heller diskutera det hela men om du slänger iväg ett PM så kan vi ta det när jag har tiden och energin.

Jag maskerar inte "aktivt" utan det är något jag undermedvetet lärt mig att göra. Det är även något jag till viss del måste göra för att "fungera" i vardagen så att säga. Är jag hemma eller i en trygg miljö så lägger jag automatiskt av masken. I teorin kan jag även aktivt välja att göra det men i sig sker masking av ren automatik.
Det handlar både om att "passa in" så som att man uppför sig enligt sammhällets regler (och inte sticker ut) men är även till viss del ett form av skydd. Och som #1 säger så kopierar man egentligen nog oftast de beteenden man ser och lär sig är rätt/okej. Dock så sliter masking då det kostar en del energi och kapacitet.

Ska länka en artikel om ämnet om jag lyckas hitta den i nätets djup.

#6: Jag tror inte man bör dra in saker som mani i det hela och inte heller att man går in för att vara oärlig. Det är skillnad mellan att vara oärlig och filtrera saker.

Jag tror det där är en väldigt extrem syn på ämnet som du fått kanske på grund av hur mycket du själv har behövt lida av din egna maskning.

Här är en sida på engelska som sammanfattar det hela bra och tar upp både positiva och negativa saker.
https://www.autism.org.uk/advice-and-guidance/topics/behaviour/masking

#7: Ja, jag tar rätt illa upp att bli anklagad för att medvetet vara oärlig, när det gäller maskering. För mig är det en överlevnadsmekanism, något som jag tvingade mig att lära mig för att slippa bli så jävla mobbad för att jag var "efterbliven" (som de så fint kallade mig). Det hade ingenting med att ljuga eller nåt annat att göra.

#8: Nej jag håller med där. Det har ju inget med att ljuga eller vara oärlig att göra. Det finns bara situationer där vissa egenskaper inte är uppskattade eller rent av praktiska.

Enligt mig är det nästan som att man enligt den logiken till exempel måste säga åt en vän att hårfärgen han har och är skitnöjd med är en färg man hatar. Att man inte får välja att behålla saker för sig själv för att det är att vara orälig.

Men enligt mig angår det på samma vis inte alla att jag har autism och dessutom är det även för mig enklare att klara av vissa situationer om jag maskar. Annars kommer den trevliga gubben som frågar mig om jag har en bra kamera få ett svar han kommer uppfatta som otrevligt och drygt (även om det inte är menat så) istället för att få ett kort ja med en förklaring och ett trevligt leende.

#9: Gud, ja, till det med hårfärgen. Jag trodde verkligen man var en lögnaktig lus om man inte ALLTID sa EXAKT som man tyckte i alla situationer. Fatta hur många gånger man lät som ett jäkla arsel utan att man fattade det själv. Nu förstår jag ju naturligtvis att man måste inte öppna käften varje gång man får en tanke eller har en åsikt, och man är inte oärlig eller nåt för det. Alla människor får ju tankar som hoppar in i skallen ibland som inte är direkt passande, men de flesta vet ju också att man inte behöver uttrycka dem. Jag visste definitivt inte det när jag var yngre.

#11: Du är inte lite nedlåtande du, för det låter verkligen som om vi måste ju helt enkelt inte fattat det du redan förstått, om vi har delade åsikter. Det är alltså omöjligt att du har ens lite fel, det är bara vi som är långsamma på att erfara det…

#13: Jag är läskunnig, tack.

#11: Problemet är att du i nästa kommentar sedan blir väldigt extrem med dina yttranden igen. Och du använder ord på vis som de flesta inte använder dem/ord som får det att framstå så extremt som vi läser det. Man kan inte skriva en sak men mena en annan.

#16: Fast varför ska jag som har haft negativa konsekvenser av alkohol anse att jag har rätten att läxa upp de som dricker med måtta om hur farligt det är? Istället för att anta att de är kloka nog att förstå det själva, så vida de inte beskriver "dricka med måtta" med att dricka minst 1-2 flaskor vin varje dag.

Edit: Går även att jämföra det med rökning. Jag behöver inte att Gösta, 80, kommer fram och håller en två timmars föreläsning för mig om hur han nu har lungcancer pga sin rökning. Jag är inte fem, jag vet att rökning är farligt och vilka skador det kan göra och vad farorna och konsekvenserna är. Jag vet att man luktar sopor och att ens hår och kläder stinker. Jag behöver ingen som förklarar det för mig som om jag är idiot. Jag behöver ingen som förklarar min autism för mig heller.

#17: Jag skrev att jag är läskunnig. 🙄

#17: #5 stör jag mig inte på (där klargör du att det är enbart hur du upplevt det hela, etc.), det är i #6 som det hela eskalerar igen. Och jag tror inte vi kommer bli överrens angående varför det är fel så jag ber dig avsluta den diskussionen. Jag låter kommentaren stå men även våra där vi påpekar vad för fel vi ser i den.

Jag ber dig även undvika att använda dig av saker som mani, etc. i situationer där det inte har något med saken att göra samt läsa på om mani och kanske även autism. Du har även på andra sajter använt mani på väldigt udda vis. Framtida kommentarer med liknande anda kommer att raderas. Jag är inte heller villig att diskutera mitt beslut.

#20: Det handlar inte om öppenhet. Det handlar om att det är en väldigt löjlig inställning att ha. Du kan alltså aldrig ha fel, därför om någon inte håller med är det bara för att de är för korkade för att ha förstått varför du har rätt än. Varför diskutera med någon med den inställningen? Jag diskuterar hellre konsistensen av målarfärg med mina katter, det får jag nog ut mer av. 🤷‍♀️