Skolan gör inget
Jag har en kompis som har asperger, hon är 12 år gammal och har inte varit i skolan på flera månader. Detta är på grund av att de har satt en person som hon hatar i hennes egna rum. De vägrar flytta på den andra personen(som kom dit efter min kompis) men flyttar gärna min kompis. Problemet är att hon inte klarar av det. Hennes föräldrar och hon själv har pratat med skolan, men det händer ingenting. Vad ska hon och hennes föräldrar göra för att få något att hända? Vad kan de göra? Hon är väldigt nedstämd av detta och får mindre och mindre livslust.
- Redigerat 2022-06-15 15:22 av Pilspets
Det borde finnas en högre instans de kan kontakta, vet tyvärr inte vad det heter men hoppas de får respons
Stämma skolan!
Det finns flera instanser man kan kontakta. Utbildningskontoret i kommunen, skolinspektionen t.ex.
Är det en privat skola eller en kommunal skola ?
Vi har/hade samma problem med våran yngsta dotter, hon har förlorat halva 2'an och hela 3'an pga inkompetenta lärare som sätter ihop henne med människor som hon överhuvudtaget inte känner eller vill ha med att göra.
Har skrivit en artikel om just detta, läs gärna igenom den, så kanske den kan hjälpa er en bit på vägen i varje fall:
#2 Tror inte man kan "stämma" skolan, men däremot finns det flera olika myndigheter man kan vända sig till och upmärksamma problemet.
Här är en annan läsvärd artikel:
https://skolvarlden.se/artiklar/fler-varannan-elev-med-autism-stannar-hemma-fran-skolan
Tack så mycket! Hon går på en kommunal skola.
Det är faktiskt, konstigt nog, tur för henne. De kommunala skolorna är betydligt bättre att ha att göra med, när de väl har uppmärksammat problemet. Innan dess, kan de dock vara väldigt trög, det tog 2 år innan minsta fick den hjälp hon behövde.
Fast problemet borde vara uppmärksammat? Hennes föräldrar har haft möten med rektorn och lärare, hon har själv gått dit och skällt ut dem. De kommer bara med bortförklaringar.
Jodå, de har börjat uppmärksamma, men ännu har de inte själv kommit underfund om att det kanske är ett problem ändå.
Förlåt att jag låter väldigt bitter och pessimistisk, men jag har stångat huvudet mot väggen med skolan i över 2 år snart, och den enda som blir drabbat i slutänden är dottern.
Man kan inte tycka om alla och alla kan inte tycka om en men det där är helt fel.
Enligt Skolverket ska skolan samarbeta med vårdnadshavare i så stor utsträckning som möjligt. Föräldrarna kan därför bidra med viktiga bitar. Görs ingenting, då är det i lärarnas och övriga personalens kompetens det brister i, även rektorns.
Är diagnosen fastställd så är det bra att skolan skriver ett åtgärdsprogram om vilka behov eleven har, skolans insatser gällande även i det sociala samspelet. Hur ett åtgärdsprogram ska se ut finns på Skolverkets hemsida. Sedan är det också skolans uppgift att följa upp åtgärdsprogrammet för att se vad som fungerar och inte.
Det är rektorns ansvar att åtgärder sker.
Att få chansen att vara ett pedagogiskt stöd - är livets kallelse
Det stämmer att det skall vara en kommunikation mellan lärare och föräldrar, och det är det i vårat fall, men i många avseenden "kör de över" våra åsikter.
T.ex om vi säger att vissa saker fungerar inte för henne, som att vara i ett rum där det är mycket rörelse och väldigt stimmigt, vi vet att hon inte fixar det, det har hon aldrig gjort.
Men då när det har gått jättebra några dagar, då kommer skolan på att, vi försöker sätta henne i klassrummet exempelvis, och visst, hon går in och sitter med klassen, hon biter ihop när hon är där, det är när hon kommer hem det går åt skogen, hon blir aggressiv eller går in i låsning. Och det har skolan svårt att tro, därför att hon inte visar de tendenserna i skolan.
Jag har varit tvungen att spela in på telefonen hur hon blir hemma, för att de överhuvudtaget skall förstå hur det påverkar henne.
Starta ny diskussion
