Dagen har knappt startat. Jag är uppe sedan 05:20. Åkte till jobbet 06:00.
Jag har sensory issues. Allt kliar. Mina kläder, trots att jag valt så autism vänliga kläder som jag kunde hitta, irriterar mig. Mitt hår känns äckligt och irriterande så behovt att bara raka av allt är starkt.
Mina händer känns konstiga, jag vill bara rycka av mig alla naglar och all hud. Rycka ut allt hår. Klia sönder all hud. Duscha i kokande vatten.
Dessutom är ångesten stark, så jag känner en konstant oro. Jag kan inte fokusera på något. Att existera är överväldigande. Jag vill hem. Nu. Jag vill bort. Bort från denna jord.

Jag har terapi i em så åker från jobbet 15:00. Jag vet ej hur jag ska klara det. Jag vill gråta. Jag vill skära mig. Allt känns för mycket idag. Det gör ont att existera. Mina leder smärtar oavsett om jag sitter, står eller ligger. Ljuset irriterar mig. Ljuden känns som nålar. Men jag vill fungera. Jag vill kunna stanna på jobbet. För tänk om att gå hem idag innebär att jag allt oftare inte klarar att jobba? Allt oftare känner mig överväldigad av att leva?
Och kan det verkligen bli bättre? Jag vill spy. Kapa av armar och ben för att få smärtan att sluta. Jag vill hem. Jag vill kunna krascha.