Utöver vardagen, där jag ändå påverkas en hel del, tror jag att event är min största nemesis.

Jag älskar musik, jag älskar kultur och mat, jag älskar cosplays och spel. Men tyvärr är jag inte ensam om att gilla dessa saker. Conventions, konserter och marknader innebär tyvärr en hel del inputs.

Jag kan begränsa mängden ljud med hörselskydd, det hjälper.
Jag kan begränsa det visuella med hjälp av hattar, genom att blunda, eller med solglasögon.
Men…!
Jag kan inte undvika att behöva befinna mig i folkhav.

På konserter bokar jag alltid en sittplats. Kostar det mer? Ja. Men utan den kommer jag att tuppa av.

På conventions och marknader? Där är jag körd. Där måste jag be till gudarna att jag klarar av att mosa mig igenom folkmassor i alla fall någon timme, för att kunna få uppleva eventet. Är folkmassan i rörelse är det okej. Det är kämpigt, men jag klarar att hantera det. Jag kan. I alla fall en stund.
Står folkmassan? Då är jag kört. Helt körd. Det tar max 15 minuter innan jag blir yr, illamående, känner att alla ljud, dofter, och övriga intryck pressar ihop mig. Det blir som ett tugnt, kallt täcke av kedjor. Min puls ökar, alla ljud blir till ett, världen snurrar. Sedan svimmar jag.
Eller ja, som tur är kan jag ofta fly precis innan jag svimmar. Precis när det börjat svartna för ögonen.

Och problemet har jag i sig inte bara på event, utan även på fulla bussar och tåg, eller när jag står i kö. Att sitta hjälper lite, för när alla sitter så har man lite mer egen yta. Det är mindre knuffande och annat som tillkommer. Det som kan rädda mig är om min partner är med. Då kan han krama mig, jag kan blunda, känna hans doft, och bara fokusera på att andas. Men det är svårt att leva ett liv där man alltid måste ha med någon för att hantera situationer som nästan är vardagliga. Jag är i dagsläget beroende av att ha med mig min partner eller mina föräldrar för att kunna klara av vissa situationer utan att behöva lämna rummet eller platsen. Och det är frustrerande.

Jag påminns om att jag behöver stöd utanför mina fyra väggar för att hantera saker som andra inte ens tänker på.