Känner igen mig så väl. Blev själv sent diagnostiserad efter att jag bränt ut mig flera gånger och min brorsa och hans fru fick kämpa som sjutton för att få sin dotter diagnostiserad (eftersom de inte fick hjälp på hemmaplan så tog de sig hela vägen till Gillbergcentrum i Göteborg där de äntligen fick hjälp med diagnos. De måste fortfarande kämpa massor med skola och myndigheter för utomstående inte kan se några "problem".

#1: Jobbig situation - det kan inte ha varit enkelt.

Hoppas att förståelsen blir bättre även om det är en klen tröst.

Samma problem har vi haft här. Jag har slitit ont med framförallt yngsta dottern. Hon fick sin diagnos för 2 år sedan efter mycket om och men.

Egentligen förstår jag inte varför det måste till en diagnos för att få stöttning.

All tid som läggs ner på barn och ungdomar får man igen flera gånger om.

Det vanliga är väl tyvärr att tid och resurser tryter.

#4: Ja jag förstår inte heller varför skolorna är så fruktansvärt inskränkta. De om nån märker ju hur bra eller dåligt det går för eleven i skolan, och om eleven inte ens dyker upp på flera månader så borde de ju reagera, anmäla till kommunen eller vad som.

Fick inte min diagnos förrän en vecka efter min tjugoårsdag.

Hade egentligen behövt den i skolan.
Då kanske man inte hade varit så jäkla understimulerad. ☹

#6: Fick inte min diagnos förrän straxt efter min 30 års dag, och det bara av en "slump" efter en av mina utmattningar… Träffa helt enkelt en väldigt bra läkare på internetpsykiatrin för helt andra grejer men efter att jag fått svara på miljoner frågor konstatera han att deras program inte skulle funka för mig men han undra om jag funderat på om jag hade ADHD och om jag ville han skulle skicka remiss för utredning. Annars hade jag nog aldrig fått diagnos och troligen mått betydlig sämre än vad jag gör nu.

#7: var lite slumpen som avgjorde i mitt fall med.

Vid val av gymnasium så genomgick jag en utredning för att se om jag hade rätt att söka till den klassen som var dåvarande "sär".
Vilket jag inte hade.

Och när jag fick läsa underlaget för den några år senare och såg biten där han hade skrivit "NN visar drag av…" så ville jag få en ordentlig utredning om just autism.
Men hade jag inte tryckt på så pass så hade jag förmodligen varit odiagnosticerad än i dag.

Vi har fått kämpa med skolorna på våra Yngsta dottern fick diagnos när hon var 11. och då hade vi varit på skolan sedan hon var 7 och sagt att någonting är fel. Skolan tyckte att vi var överkänsliga, hon fungerade alldeles utmärkt i skolan …ja när hon var där typ 2 ggr. i månaden.

När hon skulle upp i 4'an (hon går i sjuan nu)så fick hon en utredning på BUP, men hon hade inga diagnoser. Kort därefter fick vi reda på att vi kunde skicka in en egenremiss till någon privat som kunde göra en utredning. Vi gjorde så, och hon fick en utredning rätt snabbt.

Utredningen försiggick över några veckor 3 pass på ca. 3 timmar pr.st. i veckan. Hon hade en mycket tydlig autism, det konstaterades redan efter ett par veckor.
Hon fick diagnosen Högfungerande Autism grad 2-3 och sömnstörning.

Jag fick mina diagnos när jag var 24, innan det hade jag bara social fobi och behövde komma över det, var bara dum/idiotisk, fånade mig bara etc.

Så jo, det hade verkligen hjälpt om jag fårr mimg diagnos under skoltiden, nu har jag däremot en jättebra handledare på dagligverksamhet osv, så som tur är så "löste" det sig ju till slut

Vi har ett tag misstänkt att vår dotter kan vara någonstans på spektrat och hennes skola är fantastiskt bra på att ge henne stöd när det blir jobbigt med ljud och mycket folk. Dom har också varit inne på samma tankar, så nu finns tid bokad för att eventuellt starta utredning.

Men det är så skönt att hon går i en skola som ger hennes stöd oavsett om det finns en formell diagnos eller inte.

Hon är 14 idag och presterar bra i skolan, men har ganska hög frånvaro och få vänner.

#11: Skatta er lyckliga att er dotter får den hjälp och det stöd hon behöver i skolan.
Tyvärr är det många skolor, både privata och kommunala, som inte engagerar sig alls om det inte finns en dokumenterad diagnos.

#12: Ja jag har förstått det.

Grannen har en son som går på samma skola och som är något äldre än min dotter. Sedan han började på skolan har han för första gången under hela sin skolgång haft bra närvaro och blivit godkänd i alla ämnen. Tror att hans diagnos är asperger.

Deras dotter hade sitt barn på samma skola som min andra dotter. För henne försökte dom hjälpa henne genom att en pedagog kom hem till henne med lunch och hade hemundervisning under lunchen.

Båda skolorna är Pysslingen (numera Innovita) och ägs av en börsnoterad koncern (Akademedia).

När man får dessa upplevelser så nära, är det så fruktansvärt provocerande att individer, media och politiker konsekvent klumpar ihop alla friskolor som onda vinstdrivande skattetjuver och kommunala som frälsare.

Det krävs inte många hjärnceller för att se att det skiljer enormt från skola till skola, oavsett huvudman.

#13: Det ä verkligen stor skillnad på skolorna.

Har t.es själv väldigt dålig erfarenhet av Engelska skolan, där kan man snacka om onda vinstdrivande skattetjuvar.

Det har kommit fram med och mer om just IES, glädjebetyg är något de är ökända för numera.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/Rxw2qd/ny-rapport-engelska-skolan-i-topp-nar-det-galler-gladjebetyg

#14: En tre år gammal studie som om jag inte minns fel fick mycket kritik för sitt genomförande.

Som vanligt en studie är en studie och behöver inte vara en generell sanning utan visar bara att man fått fram ett resultat med en viss metodik och ett visst urval.

#14: Båda min svärföräldrar som var rektorer i Stockholm Stad fick över många elever från Engelska Skolan där föräldrarna tröttnat på att aldrig få den hjälp och stöd barnen behövde. Så åtminstone lokalt här verkar det stämma.

Strategin verkade vara att låta föräldrar bli så irriterade att dom bytte skola frivilligt eftersom dom inte har rätt att ”säga upp” elever.

Men jag är ändå öppen för tanken att det kan skilja sig åt mellan olika Engelska skolan-skolor.

#15: Det har inte blivit bättre med tiden.

#16: Fast artikeln om betyg handlade ju om annat än att man inte fick hjälp.

#18: Internationella engelska skolan, IES, har satt i system att rekrytera unga nyexaminerade lärare från engelsktalande länder.

Nu vittnar lärarna om en ohållbar kultur där lönen aldrig går att få upp, stressen är hög och storleken på klasserna är ohanterliga.

– Jag väntade på mitt uppehållstillstånd för att få sluta på IES, berättar en kvinnlig lärare som jobbat på en skola i Stockholmsområdet.

https://www.expressen.se/nyheter/lararnas-larm-kulturen--pa-skolorna-ar-ohallbar/

#19: Knappast inte något som Engelska skolan är ensam om och det handlar om missnöjda lärare och det finns överallt.