Denna Länk tyckte jag om.

Fråga 1: Inte för barn men vuxna vet jag ej.
Fråga 2: Ja,det tycker jag.

Lycka till!

#2: Tack, för både länken och svaren.
Jag har läst artikeln, blev dock rejält stressad bara av att läsa den, så det får nog ligga på is ett tag till.

Som jag förstod det så måste jag ha det svårt/ohanterligt på något sätt för att få bli utredd? Den delen av det vill jag inte riktigt tänka på, då jag generellt hanterar det mesta genom att stoppa det i ett fack i hjärnan, låsa dörren, och vänta tills någon gång då jag har tid att titta närmare på det.

Generellt har mitt liv fungerat sedan jag fick N, då jag lägger all fokus på hen.

#0: Fyller funktion gör det absolut, då man får mer rättigheter med en bekräftad diagnos än innan.

Exemplevis har man rätt till en daglig sysselsättning, man kan ansöka om ett speciellt kort till tandläkaren så att det blir billigare oavsett vad det är de ska göra, och en del annat som jag inte kommer på för stunden.

Min dotter blev utredd som vuxen (ung vuxen 25 år). Vi hjälpte henne att skicka en egenremiss till Modigo. Hon fick tid ganska snabbt och utredningen var klar inom några månader.

Då betalade hon bara egenavgiften på 200 kr. samma som på vårdcentralen. Jag har hört att de nu har börjat ta saftigt betalt, men det kan jag inte svära på

#5: Tack, jag får väl vela till och från ett tag till och sedan försöka ta reda på det..

#0: För mig hjälpte det något enormt när jag fick min diagnos. Dels för att jag har saker som jag inte klarar av och dela för att jag på något sätt fann mig själv mer. Jag började även hitta många fler egna vägar och system för att göra mitt liv enklare eftersom jag insåg att det var något jag behövde. Sedan så förklarade diagnosen även vissa av mina utmaningar och problem i vardagen vilket kan underlätta just när det handlar om att finna lösningar.

#7: Det var samma sak för min dotter. Hon (och vi) fick liksom en förklaring till varför det hade varit som det var under hennes uppväxt. Det var ju först när yngsta dottern fick diagnos för 3 år sedan som vi började fundera på äldsta dottern, också hon började fundera. Både hon och vi kände igen mycket i yngsta dotterns beteende, hur det var när äldsta växte upp.

Tack igen för era svar. Jag vill nog egentligen genomgå en utredning, men orkar inte ta tag i det just nu. Det skulle vara skönt att veta om det fanns ett yttre skäl till att vissa saker var så jobbiga(och fortfarande är) som andra säger att ” det är bara att göra”.

#9: Tyvärr så förstår inte folk hur det kan vara eftersom Autism syns inte på utsidan.

Vi blev beskyllda för att barnen var helt ouppfostrade .

Hade mina diagnoser inte påverkat min vardag och min möjlighet till inkomst hade jag inte gjort utredning. För då hade diagnoser inte förändrat något.

Nu påverkades hela livet för mig så diagnoser ändrade mycket.

Om jag skulle påbörja en utredning skulle jag få diagnosen aspergers. Men nu är jag snart 39 år och har hittat min väg i livet och hur jag ska göra. Även att det ibland låser sig.
Så jag har inget behov av en utredning. Någon som verkligen behöver kan ta min plats.