Jag har väldigt begränsad energi. Den ska räcka till ”masking” och ta sig genom vardagen utan sammanbrott, meltdowns eller shutdowns. Nu gör den det sällan. Framförallt när min vardag inte går efter ett strikt schema.

Jag är helt slut idag. Ljud, ljus, lukter, känsel, etc. är för mycket. Det sker med jämna mellanrum, även om jag med åren lärt mig hantera vardagen bättre och försöker undvika att hamna i denna situation. Var iväg och träffade människor i 4 timmar. 30 minuter med bus dit, 30 minuter hem. Nu är grejen att då jag inte längre har fasta rutiner och ett schema så är energin jag har längre. Därtill kommer då värmen. Jag glömmer lätt bort hur jobbiga sociala sammanhang är då jag i vardagen kan tvinga mig igenom. Men både idag och igår påmindes jag om att jag är autistisk och att det är en funktionsnedsättning, även om man klassas som högfungerande (Aspergers var diagnosen jag fick).
Igår på resan hem fick jag en meltdown på flygplanet. Som tur var reste jag med min mor. Tar timmar för mig att återhämta mig så att vara ute och resa är inte praktiskt. Resa är jobbigt och något så litet som att någon undrar om man vill byta plats blev för mycket. Det var en fråga, inget jag ens var tvungen att göra.
Idag så träffade jag som sagt medmänniskor. Ett misstag. Jag har legat på soffan sedan dess och försökt samla mig. Jag mår fortfarande skit och gissar på att det nog återigen blir en meltdown eller shutdown.

Nå, varför skriver jag här just nu? Jag insåg själv att jag fortfarande överskattar mig själv och inte alltid lyckas ”gissa” rätt gällande hur dagen blir. Därtill kommer att man inte alltid kan undvika alla saker så ibland blir det att man får leva med konsekvensen av att göra mer än vad man klarar. Jag kände att jag kan dela lite av hur jag mår när jag har värre dagar. Bara försöka visa hur enkla saker som kan få en att bryta samman.

(Obs! Alla med autism är olika. ;))

Jag kommer i alla fall leta mig ett möekt hör och vänta in nästa sammanbrott.