Tack Johan! Så intressant att lyssna på. Det är flera saker som jag fastnar för och känner igen från tiden när jag arbetade med barn med autism, bl.a. det här med förflyttning. Jag minns att vi alltid försökte förbereda barnen genom bilder på det som komma skall, om vi skulle ut eller byta miljö. Barnen kunde inte uttrycka det med ord och berätta vad som är fel, mer än att de blev oroliga och började gråta eller visa motstånd mot att förflytta sig. Jag tycker att han beskriver det så himla bra, vilken enorm kraft det krävs för dem att anpassa sig och förstå sammanhanget när de förflyttar sig. Och just det här som han brukar säga till sina kollegor, låt mig vara när jag kommer till jobbet, småprata inte och fråga inte om hur läget är … det är så himla bra beskrivet för att man ska förstå varför det blir svårt. Att fråga om hur läget är när man egentligen inte vill ha ett svar på det eller åtminstone inte en redogörelse som någon med autism kanske kan tro.

Jag har också lärt mig genom åren när jag numera genom jobb stöter på vuxna med autism att fråga det som även Gunnar säger: ""Hur vill du ha det?" för alla är olika och det som fungerar för en behöver inte fungera för någon annan.

Intressant även det här som han beskriver hur han dödar stämningen genom att som han säger "presentera fakta" där det kanske inte är vad som socialt förväntas i situationen. 😊

Kul också när han efter att han pratat i ca en kvart utan uppehåll berättar att en egenskap är att kunna prata länge utan att tänka på att involvera andra i konversationen. Och sen kommer han på att det är det han gjort precis. 😄

Jag kan tänka mig att det kan vara jobbigt och tröttsamt för personer med autism att hela tiden behöva berätta för andra hur de fungerar, men det är så himla viktigt med vuxna som kan och orkar berätta för att vi andra ska kunna förstå. Inte minst pga av det han pratar om i slutet om hur dåliga vi är på att inkludera och förstå autister i samhället. Och jag håller med honom om att det är en tillgång med människor som vågar säga vad de tycker på en arbetsplats där man kanske annars håller inne med saker för att det är viktigare att passa in än att säga hur saker förhåller sig.

#1: Tack för att du lyssnade och delade med dig.

När mina barn var små förstod varken vi eller förskolan att det kunde finnas autism med i bilden.

Jag gjorde mest vad jag upptäck funkat tidigare. Det var först när vi fick en kurs för föräldrar efter första barnets diagnos som jag insåg hur mycket saker som var svårt när dom var små faktiskt var klassiska symptom för autism.

Dom flesta tror nog felaktigt är att autism är att ha svårt socialt eller att man är som Dustin Hoffmans karaktär i Rainman.

BVC och lärarhögskolan borde ”tvinga” alla nyblivna föräldrar och lärare att gå kursen man erbjuds efter barns diagnos.

Tror vi hade hjälp många barn och föräldrar i bättre tid då.

Jag tycker också att det borde bli obligatoriskt med kurser.

Ja, många gånger förstår man inte, för som förälder lyckas man på något sätt att få det att fungera. Och i förskolan är man ofta tillåtande och van vid olikheter så det är oftast när barnen börjar i skolan som det blir tydligt när det ställs andra och större krav. Då ska alla vara mer lika varandra. Sen beror det också på hur stora svårigheter barnet har. Jag har haft en del barn (när jag jobbade i förskolan) där vi såg väldigt tidigt (vid 2-3 årsåldern) att det var något som inte stämde, men ofta i sådana fall har vi haft svårt att få med föräldrar på tåget. De hoppas in i det sista att barnet kommer att växa till sig och bli "som alla andra" när de blivit lite äldre.

Och ja, det finns så många myter om autism och man tror att alla fungerar på samma sätt.

Båda mina är flickor som presterat bra och alltid varit skötsamma. Bättre på att maskera helt enkelt.

Men i högstadiet tog det stopp. Alltid totalt utmattade när dom kom hem. Mycket frånvaro.

Lyckligtvis bra skola (Innovita) som gjorde anpassningar redan innan det var utrett om diagnos. Dom hade mer attityden att testa vad dom sett hjälpt för andra elever med liknande problem.

Högstadiet är en knepig tid.

Jag har lyssnat av podden och har en del kommentarer eftersom man så gärna vill generalisera och placera in i fack.

En del som diskuterades är kanske mer av kulturella än en koppling till autism eller kan man generalisera att olika kulturer är mer eller mindre autistiska?

I Sverige är man sällan direkt i sitt språk för är man det så läggs det till andra värderingar men har det med autism att göra?

Likadant när det diskuterades platta vs hierarkiska strukturer - även det är mycket kopplat kultur.

Vad jag kan hålla med om är att en arbetsplats med likasinnade oavsett om det gäller kön, ålder eller personlighetsdrag är sällan bra miljöer.

Kanske är det då de hierarkiska organisationsstrukturers får sitt berättigande.

Under en period bla då man införde enhetsskolan skulle varje individ vara lika och behandlas lika oavsett hur individen verkligen var.

Jag hoppas att det i framtiden ska finnas mer tolerans och stöttning för de som inte är strömlinjeformade - det vinner alla på.

#5: En del som diskuterades är kanske mer av kulturella än en koppling till autism eller kan man generalisera att olika kulturer är mer eller mindre autistiska? I Sverige är man sällan direkt i sitt språk för är man det så läggs det till andra värderingar men har det med autism att göra?

Om man är född och uppvuxen i Sverige så socialiseras man ju in i samhället successivt och då även i värderingar, hur direkt eller indirekt man "ska" vara med sitt språk (inklusive kroppsspråk). Om man trots det har svårt att uppfatta sociala koder osv så ja, då handlar det mer om autism än om kultur.

#6: Fast nu menar jag att vi har en tolkning i den svenska kulturen och en annan i andra kulturer och det behöver defenetivt inte ha med autism att göra däremot den tolkning vi gärna vill göra av autism.

Eller är definition av autism kulturellt beroende?

Autismdiagnos är väl en tolkningsdiagnos och inte en absolut diagnos.

#7: Som jag tolkade det på utredningar, och jag kan givetvis tolkat fel, så blir det inte en diagnos enbart för att man matchar många av dom typiska drag autister har. En viktig faktor är hur mycket man påverkas av dom. Det spelar också roll hur olika faktorer samverkar.

Så det är absolut mer tolkningar än något absolut mätbart som ett blodprov. Men jag skulle inte påstå att det är godtyckligt.

Men så är det väl med dom flesta diagnoser, depression, etc.

#8: Depression här en kemisk obalans och är väl i och för sig klinisk mätbar men jag vet inte om det förekommer sådana mätningar.

Jag tänker mer på kulturella skillnader som att svenskar ”alltid” lindar in det man kräver och sällan är direkt men det har ju inte med autism att göra.

#9: Det som blir extra svårt för autister är att förstå det inlindade spelet som är intuitivt för dom flesta, men jättesvårt för autister.

Och jag tror även det som dom flesta kallar emotionell intelligens, snarare borde kallas emotionell intuition. Autister och andra som är bra på att maskera tycker jag mer har emotionell intelligens, för det är något man tvingats lära sig och som inte nödvändigtvis kommer naturligt.

Jag har nu inte haft tiden att lyssna än men ska försöka komma ihåg det.

#9: Enligt min vetskap kan man även bevisa autism med (nu för att hålla det kort, naturligtbis är det mer komplex än så)… var det MRI? Osäker, men det finns forskning. Dock alltid väldigt små grupper och dessutom saker som är "för dyra", etc. för att diagnostisera personer och vad jag vet funkar metoderna inte på barn/inte tillförlitligt på barn.

#10: I alla fall hos mig och de jag känner med autism som upplevs ha "emotionell intelligens" så är det kopplat med en hel del ansträngning. Man analyserar konstant även de minsta signalerna och baserar sedan det man tolkar på mönster. Kan man maskera eller har man energi nog att maskera brukar man vara betydligt bättre på att även klara att läsa andra, men jag personligen märker att maskerar jag inte eller är det än sämre dag för mig så kämpar jag med att läsa andra. Dessutom tenderar jag då att tolka saker mycket mer ordagrant och missa framförallt större detaljer så som tonfall.
Men att läsa andra och tolka rätt är något man behövt lära sig den hårda vägen oftast.

Det är i alla fall så jag upplever det och även det jag fått höra från folk med autism jag pratat med.

Själv har jag ju en "jobb-mask" så att säga. Den kan jag även använda i privatlivet och dra nytta av men som alltid med att maskera så sliter det på en.