Jag har ingen autism diagnos i dagsläget men har bekräftad diagnoserad ADHD.
Vad innebär det att ha "autism vibbar?"
Jag fick höra från mitt boendestöd att jag har en del autistiska drag. Men samtidigt, det sociala, är inget jag kämpat med direkt. Sedan fick jag höra från någon som har både autism och ADHD att vissa grejer från en diagnos kan förtrycka vissa symptom från en annan diagnos om man har fler diagnoser. Min ADHD gör mig väldigt social, vilket då kunde få de sociala svårigheterna att inte visa sig?

Men å andra sidan så är ju en stor grej med autism att faktiskt kämpa otroligt mycket med sociala situationer.

Enligt någon person så gav jag dem inga autism vibbar. Men enligt en annan person så var det visst möjligt. Jag satt och snackade med henne i ett annat sammanhang och diskussionen varade väldigt länge. Hon är väldigt insatt i både autism och adhd då hon aktivt jobbar med folk som har det, samt har en dotter med båda diagnoserna. Hon sa att i början tyckte hon inte att jag gav några "autism vibbar" men att ju mer samtalet fortskred, ju mer verkade något sådant skina igenom. Hon sa att det kunde vara möjligt att jag maskerar sånt vid sociala sammanhang. Problemet är att detta är inget jag skulle göra medvetet i såna fall. Vad innebär det att ha autism vibbar och hur visar man det? Jag är absolut inte medveten om mina ansiktsuttryck eller kroppshållning då jag alltid haft svårt med motoriken och saknar normal kroppskännedom. Jag vet bara att jag skådespelar lite vid socialt umgänge, det känns nästan som att man anstränger sig lite för att verka presentabel, men exakt hur jag gör det vet jag inte riktigt. Jag har alltid trott att detta är något alla människor gör.

Om jag hade autism skulle det förklara en hel del, bland annat:

• ingen motorik alls. Jag trodde det bara var DAMP men tydligen ska vissa autistiska personer också kämpa med såna problem? Jag har ingen kontroll över hur mycket styrka jag använder när jag gör vissa saker. Svårt att reglera min röst när jag pratar. Svårt att hantera mina rörelser och går alltid in i saker då jag varken har kroppslig kontroll eller kan bedöma avstånd särskilt bra. Har ingen koll på hur man spänner vissa muskler och sånt som folk normalt sett brukar kunna.
• Bra på vissa saker och extremt dålig på praktiska saker. Det tog skitlänge tills jag fattade hur man bytte en dammsugarpåse, jag vet fortfarande inte hur man byter en glödlampa. En massa sånt som fick mitt boendestöd att ha misstankar.
• Tolkar saker litterärt. Har fått höra många gånger att jag uppfattat saker fel pga detta
• Svårt att förstå vad människor menar och känner mig ofta förvirrad när jag pratar med människor. Måste alltid ställa en massa frågor för att göra det tydligare för mig.
• När jag var liten förstod jag inte skämt. Barn i min ålder gjorde ett "prank" på mig och jag förstod inte varför eller vad som var så roligt. Ibland kan jag fortfarande ha lite svårt att veta när andra skämtar.
• När jag var liten trodde jag på allt som sades. Sa någon att det var halloween så gick jag direkt och började knacka bus eller godis utan att ifrågasätta det, grannen blev förvirrad och smällde dörren i ansiktet på mig. Jag var nog lika förvirrad
• Svårt att ljuga och ser ingen poäng med att ljuga, tycker bara lögner är så onödiga
• Blir extremt stressad om jag inte har en plan och klarar absolut inte av att vara flexibel
• Har vad man kunde kalla för "specialintressen" som jag kan babbla på om i flera, flera timmar. Kan dock också förklaras av ADHD:ns "hyperfixering"

Det finns säkert mer men detta är vad jag har fått höra kan vara autistiska symptom. Jag vet inte, jag tror inte (??) att jag har autism. Det känns så himla fel att tänka att jag skulle ha det då jag som sagt är en väldigt social människa som inte haft så svårt att umgås med människor. Det känns nästan lite taskigt mot autistiska människor, jag vill liksom inte invalidera hur svårt andra har det om mina svårigheter inte är "lika allvarliga."

Jag vill gärna höra era erfarenheter och hur ni upplever det att ha autism. Gärna ni som har två diagnoser också, upplever ni att vissa symptom från en diagnos kan överskugga andra symptom från er andra diagnos? Märker ni när ni maskerar eller är det något ni gör omedvetet?

Ni som inte har autism, hur märker ni att er anhörig har det under en diskussion? Jag vet att vissa kan ha svårt med ögonkontakt. Är det något annat de gör, säger eller har svårt med?