Egen lägenhet. Skulle absolut inte klara av gruppboende.

Bor i egen lägenhet. Har tidigare bott med huskamrater (dvs eget rum, men delat kök, toaletter med andra) när jag pluggat utomlands. Även varit sambo, och bott hos familjer när jag jobbat som au pair. Nu skulle jag aldrig klara av att bo med andra. Inte ens sambo. Får jag förhållande någon gång måste det vara som särbo.

#1: Bör tillägga att jag bor med min partner.

#2: Jag har varit gift och har barn så jag har bott tillsammans med personer. Sen skilsmässan 2011 har jag bott i eget. Har haft svårt att dela på något efter det. Det blev inte så bra när jag bodde ensam. Fick inget gjort osv. I mitt boende behöver jag inte dela toa och sånt med andra. Sitter oftast själv när vi äter. På andra ställen än de andra så att säga. Umgås inte med andra boende men med personal. :)

#4: Ja alltså, det är ju olika för alla. Fungerar det för dig är det ju helt perfekt! Jag har bara lärt mig vad som fungerar för mig personligen under åren.

#0:

Jag bodde under tre år på ett slags gruppboende för de med psykossjukdom. Trivdes bra där. Vi umgicks nästan hela tiden med varandra (boende och personal). Lagade mat tillsammans, såg film, var ute på resor, spelade spel, tränade, osv mm. Man behövde alltså vara rätt så social för att trivas där. Men man hade eget rum där man kunde vara ifred när helst man behövde.

Jag kan där med förstå varför du trivs på ett gruppboende😊