Det skiljer från period till period, dag till dag. Har jag en bra period så ser jag det inte som nåt hinder alls. Inte som värsta woooohoooo grejen heller. Men definitivt som nåt helt okej som kan vara rätt bra ibland. Har jag en sämre period kan jag se det som världens största hinder, dvs en funktionsnedsättning, och nåt jag hatar att jag har och tycker borde dra åt pipsvängen.

Så det beror helt enkelt på. Accepterar det mer och mer genom åren dock och har färre perioder där jag hatar det. Men jo, generellt ser jag det mer som en funktionsnedsättning, även om hur jag upplever den varierar en del.

Jag ser det som en skillnad främst. Det kan vara besvärligt men det kan också underlätta. Mest beror det på hur jag väljer att använda det. Om jag låter bli att göra saker så och som andra gör är det sällan ett stort problem. Sammanlagt är det nog en fördel för mig.

#1: Hos mig är det liknande. Dagsformen och småsaker påverkar något enormt hur "svår" dagen blir för mig.
På jobbet är min autism främst en fördel, undantag är då mer sociala sammanhang.

Men något jag har och fortfarande till viss del behöver acceptera är att min autism är en funktionsnedsättning som faktiskt påverkar mig i hur jag kan leva och hur jag klarar av vardagen. Jag mår bättre de perioder jag klarar att acceptera mina gränser och hur jag fungerar.