Folk säger ständigt till mig att jag behöver vara social...
Folk [t.ex god man, psykiatrin] säger ständigt till mig att jag behöver vara social med folk för att må bra. Jag har verkligen inget behov i mig för att vara social och träffa andra människor. Folk säger ständigt till mig att jag kan ju inte må bra och att jag kommer bli deprimerad av att inte träffa folk. Men jag mår bra nu. Jag mår dåligt och blir utmattad av att vara med folk. Förstår inte varför dem vill tvinga ut mig att vara med folk när jag mår bra som jag är? Jag fattar att "normalt" för dem är att närhet och kontakt får en att må bra, men jag funkar inte på samma sätt som dem. Jag känner som sagt inget behov av kontakt eller att vara social, och det har jag aldrig gjort. Hur förklarar jag det för folk? Hur förklarar jag att jag mår bra som det är, när dem inte verkar fatta?
Jag är lite samma. Alltså jag mår helt ok av att träffa boendestöd en gång i veckan och min samtalskontakt varannan vecka. Mer social stimulering behöver jag inte. Äter lunch med brorsan och styvpappa ibland. Men annars är jag själv. Visst kan jag ha små stunder då jag saknar att ha filmkväll eller sånt med kompisar. Men samtidigt är det så flyktigt och ingenting som gör skada. Plus att om jag faktiskt hängde med folk skulle jag bara bli dödstrött. Tanken på det är vad jag saknar egentligen. Inte verkligheten…
Ogillar när andra bestämmer vad man behöver. Alla fungerar inte likadant. Generellt låter ju mitt liv tragiskt för jag är ensam så mycket. Men JAG känner inte så.
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
#1: Exakt samma här. Folk verkar inte vilja höra på mig heller eller förstå när jag försöker förklara, dem ska alltid inflika med något och motverka det jag säger.
Här är en till. Som tur är för mig är jag så pass gammal nu att ingen kommer på tanken att säga åt mig att jag måste umgås med folk.
"Everything will be okay in the end. If it’s not okay, it’s not the end." ~John Lennon
Jag arbetar med flera autistiska personer och jag känner igen detta.
Förstår fullkomligt att det man inte känner behov av det är helt funktionslöst.
- Redigerat 2024-12-04 23:37 av Vixxen
Förstår mycket väl hur du känner det. Min äldsta dotter fick också höra från habben att hon måste ut och socialisera, men hon varken vill eller orkar. Tillslut fick jag sätta ner foten och säga till dem på skarpen, eftersom hon mådde så fruktansvärt dåligt av att de "tjatade" på henne.
Starta ny diskussion
